Ska bönerna rädda Egypten?

Javisst har många kyrkor förstörts i Egypten och många kristna lämnat landet de senaste tre åren. Javisst finns det stora spänningar mellan olika grupper i landet och människor dömts till döden på tveksamma grunder. Samtidigt är det mycket positivt som händer, som inte uppmärksammas särskilt mycket i media.

Något av en böneväckelse går nämligen fram bland kyrkorna i Egypten. 11.11.11 talar man om, efter det som hände den 11 november 2011 då 40.000 människor, mest kristna men även många muslimer, samlades i den största bönesamlingen i Egypten hitintills.  Man samlades i Mokattam, den ortodoxa grottkyrkan, där det normalt får plats 12.000 människor, men där man samlades på alla upptänkliga platser i kyrkans närhet för att be för Egypten och den kris landet befinner sig i.

Sedan den dagen i november 2011 samlas ledare för ortodoxa, evangeliska och katolska kyrkorna till bönemöte varje måndag. Vi var några kollegor från Europa och USA som fick möjlighet att vara med vid ett sådant tillfälle för någon vecka sedan. Kyrkoledarna möts för att dela tankar och information om situationen i landet och sedan ber man tillsammans för varandra och Egypten. En kärleksfull och god gemenskap har växt fram och man firar även nattvard tillsammans, vilket annars inte är självklart mellan de olika kyrkofamiljerna. Men i Egypten är det möjligt; nöden tvingar de kristna samman.

På måndagskvällen inbjuds också till bönemöte i den största evangeliska kyrkan i Egypten och Mellanöstern, Kasr al-Dobara kyrkan, eller kyrkan vid Tahrir-torget, som den ofta kallas. Det är pastorn och hjärtspecialisten Sameh Maurice som leder denna församling som fått betyda enormt mycket för många i den situation landet nu befinner sig i. Kyrkan har blivit något av en samlingsplats för alla, både för bön och som tillflykt och fältsjukhus i samband med de stora demonstrationerna på Tahrirtorget. När vi besöker kyrkan en vanlig måndagskväll är mer än 1000 personer samlade till bönemöte i den nästan fullsatta kyrkan. Redan i samband med första lovsången känner man av den goda atmosfären. Det är omöjligt att vara oberörd utan vi dras med i lovsången och den intensiva bönen.

Pastor Sameh Maurice predikar i kväll och talar om tre viktiga frågor för att förvandla Egypten: Bön, enhet och att vi alla är villiga att lära av varandra (eller att vara lärjungar som tolken översatte det till). Kärleken till det egna landet är viktig och därför predikar pastor Maurice med den egyptiska flaggan intill predikstolen och vid flera tillfällen tar han tag i flaggan och betonar vikten av att be för enhet och kärlek mellan alla människor i landet. Den nationalistiska stämningen är påtaglig, men på ett sunt sätt. Pastor Maurice säger bl a att många frågar sig ”Var finns Gud mitt i allt det som sker i Egypten?” I stället menar han att vi borde fråga oss det som Gud frågar mitt i allt det som sker: ”Var finns kyrkan som ska vara med och förändra världen?”

Några dagar senare inbjuder församlingen till en bönekonferens på lägergården al-Wadi, 10 mil utanför Kairo. Tusentals vallfärdar dit under några dagar från alla kyrkor, mest evangeliska kyrkor från Kairo och ”Upper Egypt”, dvs södra Egypten, där det finns många kristna. Även katoliker och ortodoxa kommer till bönekonferensen.

Kasr al-Dobara församlingen, som tillhör Evangelical Synod of the Nile, den kyrka Equmeniakyrkan har nära kontakt med, har ett stort inflytande i landet och över hela Mellanöstern. Man har en helhetssyn på människan och världen och sänder ut missionärer till flera länder i regionen och besöker och uppmuntrar kristna i länder som Irak och Syrien. Med stor frimodighet delar man de goda nyheterna om Jesus Kristus också med sina muslimska vänner.  Och, inte minst, man tror på bönens möjlighet att förvandla människor och länder. Vi talar med de ansvariga och uppmuntrar dem att fortsätta att be för och arbeta i länder som Syrien, Irak och Libyen där ofrid, ofrihet och orättvisa råder.

När vi efter några dagar i Egypten återvänder till USA och Europa, då återvänder vi med ett leende på läpparna. Det finns hopp för Egypten, för Mellanöstern och vår värld, för det finns människor som ber om att människor och den här världen ska förvandlas.

Bertil Svensson, internationell koordinator

• Dela