Spana också sommaren 2015!

Bilderna skakade mig djupt. Jag insåg att här måste Gud vara med annars är det outhärdligt.

Jag har lovat att fortsätta min spaning efter Guds rike. Det löftet har jag hållit. Och jag ser. Men jag har dock inte skrivit någon blogg om det under våren 2015. Igår var temat för söndagens texter ”Kallelsen till Guds rike”.  Hur kallas vi? Och till vad kallas vi? Vad är det att bli indragen i Guds skeende? Och var ser vi Guds rike?

Igår var det också starten på det fantastiska konstprojektet Open art i Örebro. Tillsammans med tusentals andra drog jag runt på stan, i parker, längs Svartån, på gator och in i museer och gallerior.
Överallt blev man stimulerad, road, förfärad, engagerad genom de olika konstverken. Skulpturer, bilder, filmer, installationer. Vackert, fult, konstigt, roligt, skrämmande, tankeväckande.

Inne på Krämaren Gallery, shoppingcenter med butiker och cafeer, finns under den här Open art-perioden (14 juni-6 september) en mängd av konstverken utställda. I en lokal finns flera installationer som väcker tankar kring krig och övergrepp. På väggen hänger stora fotografier, i naturlig kroppsstorlek är män fotograferade bakifrån med bortvänt huvud och med utsträckta armar. På en bild såg man ryggen av en man, klädd i ronald mac donald dräkt, med utsträckta armar. På hans rygg hängde en överviktig pojke. På nästa bild var det ryggen av en soldat med utsträckta armar som på sin rygg hade ett barn hängande. På den tredje bilden såg man ryggen av en medelålders manlig turist med en thailändsk liten flicka hängande på ryggen. På nästa bild fanns den unge mannen med huvan över ansiktet och maskingeväret vid sina fötter och med en ung oskyldig elev på sin rygg. På ytterligare en bild fanns ryggtavlan av kirurgen som ritat ut linjerna för att skära ut och stjäla organ av barnet som han nu hade på ryggen. Och på den sista bilden en katolsk kardinal med den utnyttjade unga pojken på sin rygg.
Jag blev djupt skakad av bilderna. Insåg att här måste Gud vara med annars är det outhärdligt.
Mitt i lokalen blev jag stående. Länge. Andra betraktare passerade förbi. Flera kommenterade lite kort eller skyndade snabbt förbi.
Plötsligt kommer två unga flickor i tioårsåldern. De stannar tillsammans och tittar förundrat och stillsamt på bilderna. Jag tjuvlyssnar till deras samtal. ”Men vad är detta?” undrar de med varandra. ”Vad föreställer det?”. ”Jo men jag ser” säger den ena. ”Det är ju Jesus!”. ”Ja det är det ju” svarar den andra. ”Det är Jesus!”.

Så är det.
Guds rike kan bli synligt var som helst. Inte minst på en konstutställning.  Och mitt i det allra mest smärtsamma och svåra. Gud är där. Jesus kan bli synlig.
Låt oss fortsätta att söka se Guds rike också under denna sommar. Och lyssna till hur människor runt omkring oss beskriver Guds närvaro.

Helen Friberg

• Dela