Spaning Guds rike i ett styrelsemöte – v 10

Observera

Denna text publicerades första gången den 10 mars, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Det var alldeles i slutet av en heldag med sammanträden. Vi satt nu med Skolstyrelsen för Lidingö folkhögskola och innan dess hade det varit intensivt möte med styrelsen för hotell- och konferensverksamheten på den anläggning som nu läggs ner och istället blir del av det campus som blir Bromma folkhögskola. Stora beslut, mycket papper och siffror, ekonomirapporter, årsredovisning.
Hela den långa föredragningslistan var avverkad. Nej, övriga frågor och avslutning återstod. Då tyckte ordförande Birgitta Carlsson att när vi denna gång haft fokus på annat än skolverksamheten kunde vi väl ta oss ytterligare några minuter och få någon glimt från den med hjälp av den skolpersonal som fanns med i mötet. Så ordet går först till ett par av lärarna. Båda berättar om den undervisning som är krävande och engagerande och om konkreta exempel på elever som fått nya möjligheter till utbildning och självkänsla genom att vara elever i den speciella miljö som en folkhögskola är.
Det är alldeles stilla i sammanträdesrummet. Och skolchefen Torbjörn Bådagård vill också berätta. ”När jag en gång utbildade mig till pastor var det inte för att hålla på med dokument och balansräkningar och avtal men för att få vara med när människor delar liv med varandra. Därför älskar jag att också få vara lärare”. Och så berättar han om ett lektionstillfälle nyligen då unga människor som aldrig tidigare vågat berätta om det riktigt svåra nu sitter i ett klassrum på Lidingö folkhögskola och delar med sin lärare och varandra. De blir upprättade, stärkta och får mod.
Det är som en ängel går igenom rummet.
Också när man sitter i styrelsen för en folkhögskola en torsdagseftermiddag i mars kan man få aningar av Guds rike.