Spaning Guds rike i påskveckan

Observera

Denna text publicerades första gången den 24 april, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Det var skärtorsdag och jag firade den i en kyrka nära mig. Betlehemskyrkan i Örebro.
Vi var ett tjugotal samlade och fick börja med att tillsammans möblera och duka för måltid, sedan läste vi texter och smakade bittra örter och påminde varandra om israels folks första påskfirande. Mitt emot mig sitter en äldre man som jag inte känner. Han lever sig in i varje ord, varje smak, varje skeende i vårt nattvardsfirande. Guds rikes närvaro lyser i honom. Jag förundras.
Så är det snart långfredag. Den gudstjänsten får jag också förmånen att dela gemenskapen inför korset med denne gode man. Nu är vi i Betaniakyrkan Örebro.
Vid bönevandringen till korset denna gudstjänst kan man också meditera kring de fantastiskt skulpturerna gjorda av konstnären Leo av gamla spikar från nedlagd järnvägsräls. Skulpturerna av dessa spikar skildrar Jesu korsväg. Starkt och påtagligt.
Vi betraktar skulpturerna tillsammans i tystnad.
Två dagar senare är allt förändrat.
Men jag är åter i denna vackra kyrka på norr i Örebro. Bakom mig i kyrkbänken, sitter min nyvunne vän, den äldre mannen. Jörgen heter han. Innan gudstjänsten har börjat, hör jag en glad visslande truddelutt!
Så hör jag hur hustrun försöker tysta ner den visslande mannen. ”Jag är är så glaaad – och jag inte ju inte sjunga – så jag bara måååste vissla!”.

Glad påsktid!