Spaning Guds rike – vecka 5

Nu har jag i en månads tid spanat efter Guds rike. Det finns massor att rapportera om! Jag har anat Guds rike när jag läst tidningar och sett på tv. Jag har doftat Guds rike, smakat Guds rike. Två tydliga spaningar vill jag delge: om min väninna Birgitta som läser läxor med nysvenskar och om församlingsdemokrati i Eskilstuna missionsförsamling!

Observera

Denna text publicerades första gången den 30 januari, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Nu har jag i en månads tid spanat efter Guds rike. Och redan på årets första dag bestämde jag mig för att skriva en rapport varje vecka om vad jag spanat in.
Så blev det nu, av tekniska skäl, inte.
Det innebär att det finns massor att rapporta om! Jag har anat Guds rike när jag läst dagstidningar och sett på tv. Jag har doftat Guds rike när jag mött människor som berättat från sina liv. Jag har smakat Guds rike när jag med andra delat såväl enkel kvällmacka, som omsorgsfullt förberedd soppa, som tårta vid invigning av regionkontoret, som nattvardes vin och bröd i söndags i Vasakyrkan Örebro!

Två tydliga spaningar vill jag delge:
Min väninna Birgitta är 82 år gammal. När jag mötte henne häromdagen frågade jag om hon någon gång besöker biblioteket där hon satte igång läxläsning för invandrare för många år sedan. ”Någon gång?!?” replikerade hon. ”Några timmar varje vecka är jag självklart där! Det är ju så kuuul!”.
Hon har gjort en enorm insats för unga, nya svenskar, genom åren. Massor av framför allt unga flickor har i Birgitta mött en kunnig, hängiven och älskande person. Hon personifierar Guds rike!

Min andra spaning denna gång måste få handla om Eskilstuna missionsförsamling. I S:t Eskilskyrkan möttes man häromveckan till församlingsmöte, och jag hade förmånen att få vara med denna gång.
Ett välbesökt församlingsmöte, vilket i sig nästan överrumplade församlingens styrelse. Styrelsen vara väl förberedd och presenterade arbetet med målskrivning. Samtalen i mindre grupper kring borden var livaktiga och många olika röster delgav vad man diskuterat sig fram till av förslag. Det var engagerade och goda och kloka inlägg som alla ville tydliggöra församlingens mål och uppdrag. När jag lyssnade blev det tydligt att också demokratin och delaktigheten visar att Guds rike är nära!