Spaning på tåg

Bredvid mig satt två unga muslimska tjejer. Jättesöta tonårstjejer i sina slöjor. Den ena berättade ivrigt för sin väninna om vilken fantastisk lärare hon och hennes klass hade. ”Han bryr sig om alla, kan allas namn, anpassar undervisningen efter vad vi kan och dessutom kan han arabiska ….han är kristen”.
Jag rusade vidare och kastade mig upp på stadsbussen. Tänkte: det går att spana efter Guds rike också i kollektivtrafiken.

Observera

Denna text publicerades första gången den 25 september, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Idag åkte jag tåg. Jag hamnade bredvid en äldre kvinna och kände redan när jag klämde mig in i sätet bredvid henne att hon var irriterad. Hon avslöjade strax att hon tvingats ta taxi till tåget eftersom det varit stopp i tunnelbanan. Men hon var också irriterad, för att inte säga bitter och arg, över en mängd andra saker; det moraliska förfallet, politiska beslut, föräldrar som lämnar barn på dagis och en hel rad med andra saker.
I slutet av resan undrade jag vart hon var på väg och fick svaret att det var till en kristen konferens med fokus på väckelse för vårt land. Jag blev illa till mods.
Ibland tror jag verkligen att väckelsen är på väg. Men att den kommer på ett annorlunda sätt. Inte minst tror jag att Guds rike gör sig påmint mitt i vår svenska eftervalstid genom de nya svenskarna.
Häromdagen åkte jag Tvärbanan genom Stockholms närförorter och mitt emot mig satt en ung man. Han var mycket vänlig och när han lyfte en av mina väskor såg jag en bild på hans t-shirt och undrade vad den betydde. Jo, det var symbolen för hans ungdomsförening i den syrisk-ortodoxa församlingen som han var stolt medlem i. Han log vänligt och klev av vid nästa station och då såg jag också texten på ryggen som var ett bibelcitat om att vi har att älska varandra.
Dagen därpå åkte jag tunnelbana. Bredvid mig satt två unga muslimska tjejer. Jättesöta tonårstjejer i sina slöjor. Den ena berättade ivrigt för sin väninna om vilken fantastisk lärare hon och hennes klass hade. ”Han bryr sig om alla, kan allas namn, anpassar undervisningen efter vad vi kan och dessutom kan han arabiska ….han är kristen”.
Jag rusade vidare och kastade mig upp på stadsbussen. Tänkte: det går att spana efter Guds rike också i kollektivtrafiken. Just som jag tänkt tanken såg jag en dam andra sidan mittgången. Hon bar Frälsarkransen runt sin handled och log stilla. Jag blev väl till mods.