Sveriges samepolitik kritiseras

Observera

Denna text publicerades första gången den 29 juni, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

kalvmHR
Nyligen antog Kyrkornas Världsråds centralkommitté ett uttalande till stöd för urfolk världen över. Det gjorde man på förslag av en urfolkskonferens som hölls precis innan centralkommittén möttes i Trondheim. Att det behövs visade sig samma vecka, då FN kritiserade hur Sverige hanterar sitt urfolk samerna.

KV uppmanar bland annat sina medlemskyrkor att visa solidaritet med urfolk i sina lokala kontexter i kampen mot orättvisor och rasism, där FN:s Deklaration om urfolksrättigheter skall vara minimistandard. Vi uppmanas att ge riktning åt KV:s pilgrimsvandring för rättvisa och fred i vår egen kontext i ljuset av detta uttalande och informera om orättvisorna.

Sverige kritiseras åter igen av FN (Kommissionen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter) när det gäller sin samepolitik. Sverige uppmanas igen att se till att alla samer har lika rätt till vatten och land, att de involveras från starten i i beslut som rör dem, och att göra det lättare för samerna att kunna driva rättsliga processer om landrättigheter. Ofta är ju sådana processer mot staten svåra pga kostnaderna. FN uppmanar Sverige igen att ratificera ILO 169, konventionen om urfolksrätt, som Norge och Danmark redan har ratificerat för många år sedan. Hela rapporten finns här.

FN lyfter särskilt fram gruvproblematiken och den svenska minerallagen. På senare år har vi sett
flera fall där gruvintressen står mot samiska rättigheter. Även Equmeniakyrkan har lyft frågan tidigare och uppmanat regeringen att följa konventionerna.

Vi behöver som kyrka stödja samerna liksom andra urfolk när deras rättigheter enligt internationella överenskommelser kränks. Därför är det bra att KV lyfter detta. KV uppmanar också medlemskyrkorna att möjliggöra försoningsprocesser. Det finns mycket även i kyrkornas historia som behöver belysas och även i Sverige behövs försoningsprocesser, med, som KV skriver, trygga rum där sanningen kan berättas. Tänk om vi som kyrka skulle kunna vara med och skapa dessa trygga rum.