Vi är inne i fastan
Fastan inleds med fastlagssöndagen som har temat ”Kärlekens väg” och ofta sjunger vi ”Se, vi gå upp till Jerusalem”. Det beskriver för mig på ett bra sätt vad fastan handlar om, så börjar Lasse Svensson sitt blogginlägg.
Publicerat 21 februari, 2013
Observera
Denna text publicerades första gången den 21 februari, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Fastan inleds med fastlagssöndagen som har temat ”Kärlekens väg” och ofta sjunger vi ”Se, vi gå upp till Jerusalem”. Det beskriver för mig på ett bra sätt vad fastan handlar om – kärlekens väg, en väg till Jerusalem med Jesus. Fastan är en övning för hela människan inför mötet med den uppståndne på påskdagen. Det handlar om att avstå något, att vara i en slags askes, inte kamp MOT kroppen utan med, i och för kroppen. Fastan är att hitta fokus. Fasta är att bereda sig för evangeliet som räcks oss. Uppståndelse och frälsning är en gåva – hur landar den i oss? Hur tar vi emot?
Fastan ska alltid vara frivillig och är aldrig ett mål, alltid ett medel. Men hur använder vi detta medel? Det handlar om att våga något litet, steg för steg. Det behöver inte gå till överdrift. Hellre litet och länge – för fastan är lång. Viljan kan vara stark men ofta märker man att kroppen är svag – och kroppen ska inte övervinnas, utan tas hänsyn till. Det viktiga är inte vad jag upplever i fastan utan vad det jag upplever gör med mig, vart det för mig. För det mig till kärleken? Till Kristuslikhet? Till kärlek till alla?
Efraim Syrierns fastebön (300-talet)
Herre och Härskare över mitt liv! Ge mig inte lättjans, håglöshetens, maktlystnadens och tomordighetens ande. Utan ge mig, Din tjänare, kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens ande. Ja, Herre och Kung! Ge mig att se mina synder och inte döma min broder, ty välsignad är Du i evigheters evighet.
Amen
Var välsignad i fastlagstid
Lasse Svensson
