Re-kreation

För några veckor sedan hade jag förmånen att återinviga ett missionshus som flyttats från platsen där det byggdes i Vårvik till sin nya plats invid bland annat bygdegården i Bengtsfors. Missionshuset invigdes 1882 och användes fram till första halvan av 2000-talet. Tillvägagångssättet för att flytta missionshuset var att varsamt plocka ner det planka för planka och numrera varje del för att sedan spika ihop det igen på sin nya plats, med hjälp av samma spikar som varsamt rätats ut. Arbetet har utförts av eldsjälar inom Missionsförsamlingen i samarbete med Bengtsforstraktens Fornminnes- och Hembygdsförening samt studieförbundet Sensus. En del stöd har man också fått från EU.

Det är ett imponerande projekt och ett imponerande arbete som genomfördes när man flyttade missionshuset. Men man påminns också om det enorma arbete som lades ner när missionshuset byggdes första gången. Och tänk på alla andra missionshus och kyrkor som våra tre bildarsamfunds församlingar rest som tecken på tro och hopp. Ofta var man inte mer än ett 30-tal i församlingen när man tyckte det var dags att bygga ett kapell – och då byggde man ofta ett med plats för minst 100 personer.

Man imponeras av påhittigheten hos dåtidens församlingar och entreprenörer. Nedan finns ett klipp ur en tidning som beskriver hur man gjorde för att få medel till att bygga just missionshuset i Vårvik, som nu alltså är återinvigt på en ny plats. Eller återskapat, om man så vill. Eller uttryckt med lånat ord från latinet: rekreerat.

Så nu när vi på allvar går in i sommaren och skolklockorna ringer ut för sommaren, kan vi utmanas av tron och hoppet som spirade så tydligt men också glädjas åt att det på samma sätt spirar idag. Det tar sig ofta andra uttryck, men tron och hoppet är detsamma och återskapas också i vår tid, genom oss. Men också vi behöver rekreation och vila – även det är en viktig del av sommaren.

Med önskan om en tid av god rekreation!

Lasse Svensson
kyrkoledare

• Dela