Är vi en bra samverkanspartner?
Publicerat 31 januari, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 31 januari, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Under veckan som gått samlades ett 25-tal av Svenska Missionsrådets (SMR) medlemsorganisationer till en årlig mötesplats med erfarenhetsutbyte, information och samtal om aktuella frågor i relation till internationellt arbete. Under våren genomförs en utvärdering av SMRs roll och uppgifter och konsulten ledde oss i samtal kring detta. Information gavs också om Concord Sverige som finns till bl.a. för att öka kunskapen om EUs bistånds- och utvecklingspolitik då EU är en global aktör i bl.a. klimat-, finans- och utvecklingspolitik vi på olika sätt har att förhålla oss till. I ett pass med Diakonias policychef diskuterades hur professionella vi är som biståndsaktörer här i Sverige och hur vi tillsammans med andra aktörer kan bli bättre. Internationellt har enskilda organisationer gjort överenskommelser om principer för utvecklingseffektivitet t.ex. Civilsamhället kan vara innovatör när det gäller effektivt bistånd, en ”watchdog” i förhållande till stater. Vad är gott givarskap? I hur stor utsträckning utgår vi från/och kan utgå från våra samarbetsorganisationers perspektiv?
Sex nödvändiga förutsättningar för att vara en bra samarbetspartner och givare kunde indentifieras: Politiskt erkännande och samverkan, transparenta processer och kontinuerlig dialog med UD och andra givare, ansvarfördelning för riskhantering, långsiktig finansiering, anpassning till partners strategier och administrativa system, resultatrapportering som främjar utveckling genom ömsesidigt lärande m.m. Hur gör man det möjligt för gräsrotsorganisationer att få finnas med i allt detta…? Det är omöjligt för små organisationer både i Sverige och mottagarländerna att fylla alla krav på effektivt bistånd som ställs idag. Hur kan kyrkorna hänga med i detta?
Els-Marie Carlbäcker
