Bas Congo

Det regnar. Det är liten missräkning för oss men en stor välsignelse för många, för regnet har dröjt och det behövs, för odlingssäsongen har börjat. Så då får man vara tacksam ändå. Och gilla läget, något annat finns inte att göra här där det ofta inte blir som man tänkt sig. Landet är Kongo Kinshasa och vi väntar på att regnet ska sluta så vi kan åka från Luozi till Matadi.

Vägen stängs när det regnar, och de som ser till att det görs är de som bor i byarna längs vägen. Från början var det ett vägprojekt men gjordes permanent genom att de som bor i byarna längs vägen själva organiserar och sköter vägunderhållet, i vilket också ingår att stänga vägen när det regnar så den inte blir sönderkörd. Och det gör de. Så nu väntar vi.

För mig är det första gången i Bas Congo, eller Nedre Kongo på svenska. De människor jag möter är alla engagerade i att förändra till det bättre det samhälle de lever i. Att alla är det hänger kanske samman med att vi är här för att se det utvecklingsprogram som har pågått under fem år med stöd från SMR/Sida, och för att samtala om fortsättningen. Men det verkar också finnas en tradition av att organisera sig för att stötta varandra och för att uppnå gemensamma mål – i producentföreningar, föräldraföreningar, byråd osv. Och när man behöver påtala för myndigheterna att saker inte fungerar organiserar sig hela samhället och utser representanter som för allas talan. Det är då oftast kyrkan som mobiliserar befolkningen, eftersom den är etablerad, samlar mycket folk och har människors förtroende.

Medan jag skriver det här har det klarnat upp och vi ska åka ner till floden för att vara beredda när det går att ta färjan över, för vidare färd mot Matadi. Vi får se hur det går.

PS Det gick bra. Vi anlände till Matadi – bara sex timmar senare än planerat.

• Dela