Be för Bethlehem

Nyligen var vi i Bethlehem. Nej, inte den kända platsen där Jesus föddes utan en by med samma namn i Nicaraguas tropiska regnskogar. Man tar sig dit över Pispisfloden i en långsmal kanot på en timslång färd. Något vingligt är det, även om vår capitán och hans assistent står rakt upp hela tiden. Färden går genom ett av jordens mest artrika områden. Antalet gröna växtarter går inte att räkna. Mängder av fåglar hörs och syns. Byn bebos av Mayangna-indianer och ligger i ett av landets 23 indian-territorier med visst självstyre, och även i ett stort naturskyddsområde. Mayangna lever i samklang med naturen och odlar en del på små odlingar i skogen. Sedan 2003 har Equmeniakyrkan stött ett projekt som har utvecklat deras sätt att odla att bli både mer effektivt och ekologiskt hållbart. Bethlehem är en av byarna som ingår i projektet. Det är ett vackert område, spridda hus i skogen och högt upp på en kulle ligger Moravakyrkan där de flesta är med.

Men, precis som i alla indianterritorier, finns det utomstående som illegalt bosätter sig i området. Enligt lag får inga andra ta land där, och det går inte att köpa landet på ett legalt sätt i dessa områden. Ändå har många kommit. Bosättarna är beväpnade och ofta aggressiva. Helst vill de att mayangna försvinner. Nyligen har de flera gånger kommit in i byn med sina vapen och hotat och skrikit att de kommer att bränna ner byn. Flera personer har blivit misshandlade eller hotade och flera odlingar har man fått överge för att bosättarna har stulit dem. Människorna i byn är rädda. Några säger att de har svårt att sova, man vet inte vad som kan hända. Några vaktar byn om natten när vi är där.

Inkräktarna vill dels ha sina egna odlingar, men det är också guldet som lockar. Många försöker antingen vaska guld eller utvinna det i primitiva gruvor. När vi är på plats råkar det finnas en myndighetskommission på besök, tillsammans med militär och polis. De söker upp bosättarna och ställer ultimatum: om två veckor skall de vara borta. Annars, säger en ledare för kommissionen, kommer vi att skicka militären för att få bort dem. Samma dag som vi åker åker även polisen och militären. Byborna är rädda. Ingen vet om man faktiskt kommer att vidta åtgärder om två veckor: det har hänt tidigare att man lovat saker och så blev det ingenting. Men inkräktarna är naturligtvis uppretade nu. Flera gånger ber byborna om våra förböner.

Den uppmaningen tar vi till oss och för vidare. Be för Bethlehem och dess frid. Och för alla de andra indianbyar som har liknande problem. Be att myndigheterna håller sitt ord och skyddar mayangna från intrång. Och på samma gång skyddar en av jordens viktiga ”gröna lungor”.

Ulrika Morazán o Gerard Willemsen

• Dela