Be ständigt

Runt om i vår värld ber människor. Världens kyrkor uppmuntrar varandra till bön för vår värld, för människor som drabbas, för vårdpersonal, för de sjuka, de som nu isoleras, för oss alla att vi ska följa de rekommendationer som våra länders hälsomyndigheter ger.

Som kristna är vi kallade att visa omsorg om vår nästa. Den minsta har ett företräde i Guds rike. När viruslarm råder och sårbarheten kommer nära vet vi också att vissa människor är särskilt utsatta. Det är en kristen plikt att göra det man kan för att inte sprida smitta vidare och att skydda människors liv och hälsa, även de mest sårbaras.

Böneinitiativ tas och böner delas. Detta i tron på att världen fortsatt och alltjämt är buren av Gud som håller allt i sin hand. Gud som är livets Gud och som i Jesus delar allt lidande med oss, kämpar mot det och övervinner det.

Vi vill därför uppmuntra våra församlingar och oss var och en att fortsatt be. Som kristna är vi ju kallade att ständigt be (1 Tess 5:17) och nu är tid att än mer fokuserat gå in i den bön som pågår. Gud som genom sin Ande ständigt ropar för oss och med oss:

Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. (Rom 8:25-27)

Det är tid för bön nu och Anden stöder oss i vår svaghet. Många av våra församlingar ställer om till böneläge snarare än verksamhetsläge. Vi får rapporter om hur omsorg mobiliseras i våra församlingar – församlingsföreståndare, medarbetare och engagerade medlemmar som sliter för att ställa om verksamhet så att det ska vara tryggt för deltagare. Samtidigt ska omsorg och förbön upprätthållas. Telefonkedjor startar. Vi hör om diakoner och pastorer som ringer runt till alla medlemmar just nu. Många av oss ser hur församlingar sänder andakter och gudstjänster på nätet.

Vi vet också att det är viktigt att upprätthålla relationer och gemenskap, även när vi inte kan mötas fysiskt. Det är särskilt viktigt att hålla kvar i de som kanske även annars sällan dyker upp i våra församlingar – ungdomar som vi redan tidigare visste inte mår bra, barn som har sin enda trygghet i scoutgruppen, äldre där kyrkan är den enda sociala gemenskapen.

Det är alltså inte som man kanske kan tro, att verksamheter ställs in och kyrkor stänger nu. Pastorer och andra medarbetare tar inte semester. Snarare intensifieras vakandet och omsorgen. Vi vill därför uttrycka vårt tack till er alla som arbetar hårt just nu.

Som samlad gemenskap får vi också i våra böner tacka och be för de som arbetar inom sjuk- och hälsovård, politiker och myndighetsanställda, för lärare och förskolepersonal, för de som arbetar för att vårt samhälle ska fungera, för de som arbetar för att de ekonomiska hjulen ska snurra. Tack till alla er som fortsätter arbeta för att barn och unga ska ha det bra, även nu.

Som kristna tror och bekänner vi en frälsare med sår på kroppen. Sårbarheten finns därmed i centrum av vår tro. Aposteln Paulus skrev om taggen som stack honom och om att kraften finns i lidandet (2 Kor 12:7-9). I dess svåra oroliga tider där mycket snabbt ställs om, där vi på ett påtagligt sätt påminns om vår egen och andras dödlighet – får vi på ett paradoxalt sätt förtrösta på vår befriare och medvandrare Jesus. Kraften finner vi inte i det friska, inte i det säkra och framgångsrika, utan i det sköra och sårbara.

Vi möter Jesus där, som när han efter uppståndelsen med sår på kroppen frågar Petrus endast detta: ”Älskar du mig”. Vi kan möta varandra där. Vi kan bära varandra i våra förböner där. I tron och förtröstan på att Jesus går med och att Gud fortsatt håller hela världen i sin hand.

Igen delar vi den bön som tidigare har delats på sociala medier. Stäm gärna in i den. Fortsätt be och vaka. Be med kyrkans urgamla böner, med dina egna suckar, delta i något av de böneupprop som initieras, och fortsätt förtrösta. Gud har inte övergett oss.

Lasse Svensson
kyrkoledare
Sofia Camnerin
Olle Alkholm

biträdande kyrkoledare


Bön i Coronavirustider, formulerad utifrån Jesaja 35…

Gud, du som ger styrka åt  kraftlösa armar och stadga åt skälvande knän.

Du som säger till de som är vettskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda!

Gud, du som lovar att vatten bryter fram i ödemarken och en väg även där schakalerna vilar. Hjälp oss alla att hålla vårt hjärta och våra ögon fästa vid dig. Hjälp oss att inte sluta lita på att du är Gud och att du innerst och ytterst håller allt i din hand.

Jesus Kristus du som är hela världens ljus, du som i fastetid går med oss på den svåra vägen mot Jerusalem, stanna hos alla som är oroliga, stanna hos alla som är sjuka, lys vägen för beslutsfattare, gå vid varje sjukvårdsanställds sida. Tack att vi får lita på att du är vår medvandrare och aldrig viker från vår sida.

Heliga Ande, kom med kraft och tröst till alla som sörjer en förlorad anhörig, till den som ligger sjuk just nu, till personal över hela världen som sliter. Upplys oss alla, goda Ande, om hur vi bäst ska handla nu. Hjälp oss att göra det vi kan för att minska smitta, rädsla och misstro.

Till hela din värld som lider av så många slag. Förbarma dig Jesus Kristus. Du som går kärlekens väg, hjälp oss att fortsätta älska varandra, visa vänlighet och barmhärtighet mot varandra, även när det larmar. Hjälp oss alla att handla ansvarigt. Så ber vi också –  förbarma dig över oss syndare, du som går kärlekens väg, du som kämpar kampen och besegrar allt mörker.

Amen.