Bli värdförsamling

Vill er församling ta emot en ung människa från Ecuador, Kina, Kongo Brazzaville eller Thailand? De kommer att vara deltagare i Exchange, en kurs på Lidingö folkhögskola om social rättvisa, hållbar utveckling och tro under läsåret 2013/14, och de ska under perioden november 2013 till mars 2014 göra praktik i en församling. Kanske blir det din?

Observera

Denna text publicerades första gången den 29 april, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Bli värdförsamling för en exchange-student!

Vill er församling ta emot en ung människa från Ecuador, Kina, Kongo Brazzaville eller Thailand? De kommer att vara deltagare i Exchange, en kurs på Lidingö folkhögskola om social rättvisa, hållbar utveckling och tro under läsåret 2013/14, och de ska under perioden november 2013 till mars 2014 göra praktik i en församling. Kanske blir det din? Längre ner på den här sidan kan du läsa om Anitas spännande erfarenhet av att ta emot två studenter från Thailand.

Du som har frågor eller vill lämna en intresseanmälan kan göra det till maria.brunander@gemensamframtid.se, 08-580 031 92.

IMG_1277_460

Anita Hedlund har varit husvärd för Kose och Samart – två Exchangestudenter från Thailand. Under fem månader bodde killarna hemma hos Anita och fanns med i Hallundakyrkans lokala arbete.

Anita är en relativt nybliven pensionär, som har tillhört Baptistsamfundet sedan 50 år tillbaka. I församlingarna har hon hört om Pwokarener och Sqawkarener, så långt hon kan minnas. Hon har också varit på plats, besökt bergsbyar, elevhem och sett arbetet med utvecklingsprojekt i norra Thailand.

Hur kom det sig att du tog emot Exchangestudenterna?

När vi fick frågan om att ta emot studenter genom Gemensam Framtid, så förstod jag att de från Thailand måste vara genom baptisternas relationer. Då hade jag möjlighet att påverka vår församlings ledningen, så att vi kunde vara värdförsamling åt just dem. De kommer från Thai Karen Baptist Council, som Svenska Baptistsamfundet haft kontakt med i 35 år. Jag tänkte: ”Åh – här kommer vänner från vår systerkyrka, det är klart att vi tar emot dem!”

Vad är bra med att vara värd för exchangare?

Jag tycker det är roligt! Det är så intressant att ha kontakt med andra kulturer. Vår församling har varit värdar två år i rad och de fyra studenterna vi har haft här har varit fantastiska. För mig personligen innebär detta att jag fått en extra familj. Det känns som att de här personerna som kommit verkligen har varit utvalda för sin uppgift. Genom sitt sätt att vara, har de även berikat det kristna livet i vår församling. Vi har fått se och höra hur det är att leva ett kristet liv i en värld så annorlunda än vår.

Jag har även fått hjälp med vissa praktiska grejer. En av killarna har till exempel slipat och målat en del åt mig. Vi hjälps åt med matlagning, disk och städning, för att inte tala om snöskottning, som för dem var något nytt och intressant. För mig har det inte inneburit extra arbete att ha fler boende i huset – snarare tvärt om, jag har fått så mycket tillbaka både i form av praktisk hjälp och gemenskap.

Hur har det fungerat att ha de boende hos dig?

Det har fungerat utmärkt, men man måste vara flexibel! Saker ligger inte alltid där jag brukar ha dem. Vi har ätit förhållandevis mest ris och thaimat, och det är ju gott. Men kanske jag ställer undan den stora risburken och ris-kokaren nu, då de inte kommer att användas varje dag. Jag äter kanske inte alltid på samma tider som dem, men då står det istället en tallrik i kylen åt mig när jag kommer hem.

De har delat på ett rum på övervåningen, det hela har fungerat bra. Visst kanske det skulle vara bra att kunna erbjuda dem varsitt rum, men man får komma ihåg att det är en kulturell fråga. I många kulturer sover man inte ensam, utan man är van att bo ihop flera i samma rum. Jag som sett elevhemmen i karenbyarna vet, att de bor många fler än två i samma rum där.

Vilka är utmaningarna?

Ibland har det känts lite jobbigt att inte kunna använda övervåningen eller när arbetsbänken är ockuperad av ris, fisksås, thailändska kryddor och ris-kokare. Hemmet är ju mitt hem men under fem månader har jag delat det med andra. Saker i köket ligger liksom inte alltid där jag vill ha dem. Man måste kunna anpassa sig efter. För mig har det inte varit något större problem – men för andra kan det nog vara påfrestande. Man får offra lite av sitt eget utrymme.

Många frågar mig: ”men hur orkar du?” och jag svarar att detta inte är något jobb – killarna tvättar sina kläder, hjälper till med handling, städning och lagar mycket mat. Jag har ju lagat svensk mat ibland, men jag vet ju, att de föredrar den egna maten. De har varit min familj. Och för dem har jag varit som en extra mamma eller mormor. De tar hand om mig precis som jag tar hand om dem.

Skulle du rekommendera andra att ta emot Exchangepraktikanter?

Ja, det skulle jag! Det ger mycket mer än vad det kräver i energi. Det har inte krävt mycket av mig, bara att dela med mig av det jag har. Vi har nu haft den förmånen att praktikanter i kyrkan två år i rad, jag vet inte vad som händer nästa år – andra församlingar kanske ska få möjlighet att ta emot exchangare, så då kanske vi blir utan. Men jag vill verkligen rekommendera andra att göra detta. Jag tror många i församlingen har uppskattat att ha dem här, inte bara jag utan också andra församlingsmedlemmar.  Kontakterna med Kitti och Sompong, som var här förra året, har fortsatt. När Kose och Samart åker hem har vi ytterligare två nära vänner i Thailands bergsbygd.

Text: Linnea Gullholmer