Under julhelgen reste vi till Pointe-Noire vid havet. Vi stoppades flera gånger vid poliskontroller men poliserna vinkade oss direkt vidare och önskade oss god resa och Guds välsignelse när vi presenterade oss som svenska missionärer och sa att vi arbetade med Eglise Evangelique du Congo.
Det är ett stort privilegium att få vara med och förvalta samt vidareutveckla kyrkans arbete här. Det blir särskilt inspirerande när söndagens förbönsämne handlar om den världsvida kyrkan och dess betydelse. Ett minne från julhelgen är julgranen inne i kyrkan vid den gamla svenska skolan, som blinkade frenetiskt i takt med Kilombo-körens rytmiska sånger – eller var det kanske kören som sjöng i takt med granen?
Nu planerar vi för besök från både Sverige och Norge inför trepartsmötet i februari, följt av släktbesök. Ett visst bekymmer är att svenska Utrikesdepartementet sedan konflikten 2016 avråder från icke nödvändiga resor till två regioner där våldsamheter förekom då. Det innebär att ordinarie reseförsäkringar inte gäller i dessa områden, till exempel vid rehabiliteringscentret för gorillor i Lésio-Louna, som ambassaden rekommenderade oss att besöka. Kanske är avrådan bortglömd, men varje litet hinder som försvårar för besökare kan få stor betydelse, inte minst ekonomiskt.
Ett annat hinder är hur omständlig resan hit är, något som värdlandet kanske inte fullt ut har reflekterat över konsekvenserna av. Krav på stämplade boendebevis och inbjudningar som ska bifogas visumansökan underlättar knappast besöksturism. Som jämförelse erbjuder grannlandet Angola turistvisum vid ankomst. Vissa saker är svåra att förändra – andra borde vara betydligt enklare.
Under vår julresa gjorde vi också ett stopp i en by i utkanten av den lummiga Mayombeskogen. Där vaskas guld på dagarna, och framåt eftermiddagen fylls barer och bordeller.
Här finns ett tydligt behov av en kyrklig närvaro. Samtidigt skulle boendet i byn, inriktat på ekoturism i skogen, gärna ta emot fler gäster och därigenom kunna anställa fler personer från trakten.
I övrigt befinner vi oss i en period av viss frustration över att inte alltid förstå varför det uppstår så många missförstånd i våra kontakter med människor här. Då är det en stor trygghet att vi har varandra.
Samtidigt ger en tillbakablick på drygt två månaders arbete ändå anledning till tacksamhet. På listan finns bland annat den humanitära insatsen för flyktingar i oktober, ett samarbetsavtal med Röda Korset, lanseringen av en ny hemsida, nyrekrytering med god överlappning innan vår klippa Blaise går i pension i maj, ett besök i Kinshasa samt förberedelser för kommande samarbeten. Vi har också ett uppskattat eftermiddagsnöje: att promenera ner till floden och spana på flodhästen som håller till där.
Och som om inte det vore nog har jag dessutom fått önska republikens president ett gott nytt år.
Samma hälsning vill vi rikta till er alla – kära läsare, församlingsmedlemmar, släkt och vänner, nyfikna följare och alla som bär oss i sina förböner.
Thomas Franklin, Brazzaville.
