COP 26 – Framgång eller misslyckande – ett kraftfullt opinionsarbete avgör

När jag börjar skriva denna sista text från FN:s klimattoppmöte i Glasgow har jag påbörjat hemresan med tåg. Ett slutdokument skall antas och det borde redan varit klart men jag får vänta ända tills jag nu är hemma innan det klubbas.

Är COP 26 i Glasgow en framgång eller ett misslyckande. Kanske har de rätt som säger att det har tagits flera viktiga steg framåt och att allt fler tydligt utrycker att vi befinner oss i en klimatkris. Men att de åtaganden som gjorts hittills av världens länder tar oss till en temperaturhöjning på minst 2.8 grader om 80 år är naturligtvis ett katastrofalt misslyckande.

Det är endast ett än mer kraftfullt opinionsarbete som kan tvinga fram politiska beslut i såväl Sverige som andra länder som sträcker sig längre än närmaste opinionsundersökning. Vi måste bli fler som inser att det här är den fråga som är helt avgörande för våra och framförallt våra barns och barnbarns livsbetingelser här på jorden och vi måste omsätta den insikten i våra handlingar.

Här spelar kyrkorna en viktig roll. Mitt deltagande i Glasgow har stärkt mig i den insikten. Den kristna kyrkan är världens största organisation. Tillsammans med andra trosrörelser/religioner samlar vi cirka 80 % av världens befolkning. I Glasgow har den gemensamma rösten lyfts fram i flera olika sammanhang. Några av de frågor som betonas är klimaträttvisa mellan fattiga och rika länder, stöd till klimatanpassningar i de länder som drabbas hårdast men haft minst påverkan på klimatförändringarna samt ursprungsbefolkningars situation och betydelse.

”Kom över på den vinnande sidan, för vi har befunnit oss för länge på den förlorande sidan. På den vinnande sidan kan vi få ett bättre liv, och det är möjligt om vi verkligen anstränger oss” Säger Henrik Grape som representant för Kyrkornas Världsråd i ett panelsamtal ordnat av Natures newsroom under COP 26.

Jag tänker att det handlar om en omvändelse. Vi har ju ett språk för det. Omvändelsen till Jesus Kristus och en daglig omvändelse till ett fortsatt liv i lärjungaskap. Den omvändelse vi nu har inlett eller står inför handlar om att välja bort det som vi vet att på sikt bryter ner förutsättningarna för en god mänsklig gemenskap. I stället behöver vi leva ett lärjungaskap som uttrycker omsorg om hela Guds skapelse och våra medmänniskor. Det här gäller på individplan, i vår församlingsgemenskap, i våra lokalsamhällen och globalt.

Att delta på COP 26 bekräftar för mig hur viktigt det är med alla dessa nivåer. De framsteg som gjorts under konferensen beror till stor del på att ett opinionstryck byggts upp av Greta Thunberg/FridaysForFuture och många andra. Fortfarande är dock de destruktiva krafterna starkare och därför har vi inte påbörjat omställningen på allvar.

Att få delta i de stora klimatdemonstrationerna i Glasgow var en stark och inspirerande upplevelse. Marschen på lördag med en hel del regn och blåst talade ett symboliskt språk om att vi står inför svåra utmaningar men att få dela vandringen och gemenskapen med cirka 100,000 deltagare fyllde oss med glädje och kraft och kommer att leva i oss under lång tid. Jag gick i sektionen för trosbaserade rörelser. Här hördes skön sång från ett gäng Jesuit bröder och från Iona. Här kunde jag läsa många skyltar om klimaträttvisa. Att få gå tillsammans med personer från kanske så många som 100 länder gav också en stark och fin känsla av samhörighet.

Lennart Renöfält 
Deltar i COP 26 på uppdrag av Equmeniakyrkan och ingår i Kyrkornas Världsråds klimatarbetsgrupp

• Dela