Dela degen i åtta delar
Jag inser att väg till utbildning i Sverige är lång. Men resan har inletts med hjälp av dessa fantastiska volontärer som med stolthet i rösten bekräftar att det är de som just nu lär killarna läsa och också att baka pizza.
Publicerat 2 juni, 2016
Observera
Denna text publicerades första gången den 2 juni, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
I måndags var det dags för terminsavslutning för den språkträning som Gredelbykyrkan tillsammans med Röda Korset och Svenska kyrkan i Knivsta har arrangerat under våren 2016.
Knivsta badade under denna dag i sol, syrenerna blommar och fåglarna sjunger.
Strax innan klockan ett samlades volontärerna utanför kyrkan, någon har tagit med sig en pizzadeg, någon ost och en annan härligt röda kvisttomater. Idag ska killarna som är med i språkträningen baka pizza.
Så dyker Quayom och Naqeb upp på en cykel. Jag får veta att Quayom har fått pengar till att köpa en cykel som nu tar dem till Gredelbykyrkan från asylboendet för ensamkommande barn, några hundra meter från kyrkan, där de bor.
Efter en stund är ytterligare två killar från asylboendet på plats och med entusiasm försöker de med Kajsa Ekdahls hjälp ta sig igenom pizzareceptet.
Degen som Kajsa har tagit med har jäst en stund och nu blir första uppgiften att ”dela degen i åtta delar”. Muslim som kommer från Afghanistan och som innan han kom till Sverige har gått i skolan i sex år är den som försöker läsa receptet. De andra tre, utan tidigare skolgång i hemlandet, hjälper till och tolka vad som står.
Hur förklaras ordet dela? Kajsa river sönder ett papper och säger dela. Killarna ser ut som frågetecken. Efter en stund är dock alla med på att degen skall delas och de går vidare i receptet. Jäs ”ytterligare” i 10 minuter. Efter en stund är även ordet ”ytterligare” utrett och ingredienserna, efter egen smak, kan läggas på. Alla ord som används uttalas och repeteras med tydlighet, röd tomat, gul paprika och svarta oliver. Slutligen strör Musa, också han från Afganistan, på riven ost.
Medan pizzorna bakas i ugnen tar killarna fram tallrikar, kokar vatten till kaffe och te. – Vill du ha kaffe frågar Naqeb mig. – Ja tack, jag vill gärna ha kaffe, svarar jag.
Vi går alla ut till en skogsdunge utanför kyrkan för att tillsammans avnjuta pizzan. Quayom klipper pizzabitar och konstarterar att – ”Jag är bra på att klippa”.
Tre av killarna, i 16/ 17 årsåldern, som är med denna eftermiddag är analfabetar. Jag inser att väg till utbildning i Sverige är lång. Men resan har inletts med hjälp av dessa fantastiska volontärer som med stolthet i rösten bekräftar att det är de som just nu lär killarna läsa och också att baka pizza.
Anna-Carin Persson Stenbeck
regional samordnare för flyktingfrågor
Equmeniakyrkan, Region Stockholm
