”Det är inte vårt krig – vi hamnade bara i skottlinjen”

Tänk dig att vakna upp på morgonen och inte veta om du kommer att kunna somna på kvällen i samma hus som du vaknade i. Tänk dig att du tidigare haft ett fast arbete med bra inkomst, kanske ett eget företag, men nu vet du inte hur du ska kunna få tillräckligt med mat för dagen. Tänk dig att ständigt fundera över om du ska försöka ge dig av, eller stanna…

Observera

Denna text publicerades första gången den 21 januari, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Tänk dig att vakna upp på morgonen och inte veta om du kommer att kunna somna på kvällen i samma hus som du vaknade i. Tänk dig att du tidigare haft ett fast arbete med bra inkomst, kanske ett eget företag, men nu vet du inte hur du ska kunna få tillräckligt med mat för dagen. Tänk dig att ständigt fundera över om du ska försöka ge dig av, eller stanna…

Att leva i krigets Syrien innebär att inte ha någon kontroll alls över sitt eget liv. Det är helt oförutsägbart var nästa missil kommer att slå till, vilken granne som kommer att bli skjuten härnäst av krypskytten på taket, om du i bästa fall har elektricitet någon timma om dagen…

En pastor jag talade med sa: ”Vi lever inte dag för dag, vi lever timme för timme.” Trots att människor lämnat i 100 000-tal, så finns det fortfarande församlingar inne i Syrien. Pastorer som lever och verkar och besöker sina församlingar, firar gudstjänst och nattvard. Pastorer som lever under ständigt dödshot, från vilken sida spelar ingen roll. Vem som helst kan bli dödad när som helst. Pastorer som lever åtskilda från sina familjer under långa perioder där fru och barn har fått tillfälligt boende på en säkrare plats.

Flyktinglägret utanför Zahle_460

Man räknar med att ungefär 1,5 miljoner hem har förstörts med följden att över 7 miljoner människor har blivit hemlösa sedan kriget bröt ut för ca 3 år sedan (mars 2011). Inne i Syrien finns 9,4 miljoner internflyktingar varav 3 miljoner barn. I maj 2013 rapporterar officiella källor att 1,4 miljoner människor flytt till grannländer som Libanon och Jordanien. I december 2013 var den siffran 2,3 miljoner… UNHCR har registrerat över 1 000 000 syrier som har flytt till Libanon, men därtill kommer det stora mörkertalet av oregistrerade flyktingar som till stor del är från kristen bakgrund. Anledningarna till att man inte vill registrera sig är flera. En del har familjemedlemmar kvar inne i Syrien och de är rädda för att de ska råka ut för något, andra vill inte registrera sig för att de inte vill anses vara emot Syrien, åter andra har inte behov av flyktinghjälp utan är tillräckligt rika för att klara sig även utanför Syrien. Idag är var fjärde människa i Libanon en flykting från krigets Syrien.

Mitt i allt detta så finns Equmeniakyrkans partner sedan flera år – National Evangelical Synod of Syria and Lebanon (NESSL). En protestantisk kyrka som vi har haft kontakt med sedan 1970-talet, och där flera av deras medlemmar i Sverige, idag är medlemmar i lokala församlingar i Equmeniakyrkan.

NESSL arbetar med att ge akuthjälp som matpaket, eldningsolja och hygienartiklar till flyktingar både i Libanon och i Syrien, men framför allt med att stödja sina pastorer i Syrien att stanna kvar, trots omständigheterna. En av pastorerna berättar: ”Vi startade med att hjälpa 30 familjer, nu är vi uppe i 600 varje månad! Vi arbetar utöver vår förmåga.” Att arbeta med den andliga och psyko-sociala hälsan inte minst för pastorer och för barn och unga blir allt mer nödvändigt.

Jag är tillsammans med Bertil Svensson inbjuden som Equmeniakyrkans representant till den konsultation som äger rum i Beirut denna vecka, 13 – 17 januari. Här möts NESSL tillsammans med partners som samfund och organisationer från USA, England, Irland, Holland, Sverige, Schweiz och Belgien för att diskutera Syrien-krisen och inte minst flyktingfrågan. En sak som kommit upp i flera av våra samlingar är ”Hur kan vi fortsätta att ge HOPP till människor?” En av de viktigaste frågorna för NESSL är att pastorerna inte ger sig av, utan att de kan leva under tillräckligt säkra omständigheter för att stanna kvar och betjäna sina församlingar. Ett sätt att verka för denna HOPPETS TID är att låta dem veta att de inte är ensamma. Att bistå med förböner för deras säkerhet och hälsa, för FRED i Syrien och att bistå med våra pengar för dem som just nu behöver akut stöd. Tack för Din gåva!

Beirut 16 januari
Gunilla Ikponmwosa
samordnare för region Mellanöstern och Nordafrika, Equmeniakyrkan