En hälsning från Pwokarenernas årskonferens i Klongpä

Observera

Denna text publicerades första gången den 28 mars, 2017. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Drygt 1000 människor kommer samman. Det är dammigt. Det är varmt och dammigt. Ett nät är uppspänt för att ge någon skugga när vi sitter och lyssnar på sandplanen som är vår mötesplats. Efter ett drygt dygn tar vattnet slut, eftersom det är torrperiod, man får hoppa över duschen.

Det är folkligt, en del känner varandra, andra inte. Det är alla åldrar och det är spännande att se om kompisarna från förra året kommit eller om vi får lära känna några nya från någon annanstans.


Vi firar: Hela bibeln har blivit färdig på pwokaren, vi är nu 17 självständiga församlingar, drygt 50 st utposter och drygt 4000 döpta medlemmar och det är redan 22:a gången vi kommer samman på detta sätt.

Jag vet inte om det är något av detta vi förväntar oss när Equmeniakyrkan flyttar sin konferens till Vårgårda?

Jag hjälper till med barnarbetet under konferensen: Vi har drygt 100 st barn och vi träffas i kyrkan som är c:a 5 x 10 m. Vårt pass är tre timmar på förmiddagen. Det är sång, lek och vi får besök av Abraham och Jakob. På eftermiddagen går de som orkar och hejar på sina ungdomar när de spelar fotboll och volleyboll vid byskolan.


Mycket av vår tanke går till hur vi ska få den nya bibeln på pwokaren använd och hur våra medlemmar ska kunna känna en stolthet i sitt pwokarenspråk och –kultur?

Musik och idrott är ungdomarnas språk. Jag fick höra en nyskriven hårdrock-lovsång på pwokaren. Jag vet inte om alla var lika glada och stolta som jag?


Vi önskar Equmeniakyrkan en god konferens när de träffas och hoppas den blir folklig och att det ska finnas mycket att fira.

Varma hälsningar
Gnm Otto Ernvik
Misisonär Thailand