En matta från Indien
Publicerat 19 december, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 19 december, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Så här i juletider pratas det ju en del om presenter…
Jag håller på att rensa i skåpen på mitt kontor och hittade där en matta som nog är det vackraste som någon gett mig – fast det är en gåva till hela Missionskyrkan förstås, men än så länge har den blivit liggande i mitt rum.
Mattan fick jag under ett besök i Indien hösten 2009. Jag var på besök hos en man vid namn Farhaan i norra Indien som fått stöd via HCC, vår indiska systerkyrka. Farhaan bodde i ett enkelt hus uppe på en lerig kulle tillsammans med sin familj i tre generationer. Huset bestod egentligen bara av ett rum på ca 12 kvm, med en avgränsning där djuren bodde. Det fanns ingen elektricitet i byn, så trots att det var mitt på dagen kunde jag först inte se något av ansiktena på de nio personer som kom och tryckte min hand när jag klev in genom dörren. Jag kunde bara känna deras varma och hårda handslag och ana att det låg mycket bakom hälsningarna. Med hjälp av tolk förstod jag att de länge hade försörjt sig genom att valla får. Fåren var inte deras egna, de hade aldrig haft råd att skaffa någon egen boskap. Med den magra inkomst som det hade gett hade de aldrig kunnat äta sig tillräckligt mätta och livet hade varit en ständig kamp.
Genom kontakter med HCC (som började med att pastor Reddy nästan körde på ett av fåren med sin motorcykel en dag men som fortsatte med många koppar té och ett byggt förtroende) hade Farhaan fått hjälp att köpa in 11 egna får. Samma gåva hade getts till ytterligare en familj i närområdet. Med dessa djur hade de kunnat få inkomst från ullen, de hade mjölk till familjen – och dessutom extra som kunde säljas – och de behövde inte längre betala för konstgödsel på marknaden eftersom de kunde använda fårspillningen till sin köksträdgård. Så snart som möjligt skulle familjen ge 11 får tillbaka till HCC för att på så sätt kunna hjälpa ytterligare en familj.
Som tack för den hjälp de fått hade de låtit skicka ull till en mattillverkare som broderat en matta till Missionskyrkan. Gång på gång uttryckte de sitt tack, önskade mig välsignade och kysste mig på handen. De hade fått ett nytt liv, menade de. Det var överväldigande att se deras generositet trots den fattigdom de fortfarande levde i.
Detta vill jag skicka med till er så här i juletid. För gåvan var till er alla – det var ett tack från en av alla de människor som känner att livet får en ny vändning som ett resultat av era bidrag.
Jag hoppas att mattan kan få en bättre placering i den nya kyrkan, det förtjänar den.
