ensam eller ensam

Observera

Denna text publicerades första gången den 20 maj, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

En vän till mig blev alldeles panikslagen av risken att bli sjuk. ”Då blir jag ju alldeles ensam”. Hon som oftast är ensam upplevde en ny ensamhet som blev alldeles för mycket för henne.

Jag brukar stolt säga, speciellt då jag löser korsord, att det i svenskan finns så många ord som betyder så många olika saker, men ibland upplever jag en brist i det motsatta. Engelskan har exempelvis flera ord för ensamhet bland annat alone och solitude. Det första en ensamhet man också kan känna när man är tillsammans med andra, medan solitude är en tillvaro av ensamhet där man är ”calm and pleasant” – ensam men lugn och nöjd. Kan tänka mig en vandring i norr där jag blickar ut över fjällandskapet och ser en underbar rödtonad himmel. Ensam med en gåva från Gud, en frid att njuta av.

Att vara ensam och ”avsidestagen” som man kanske oftare sa förr, är en ensamhet med smärta, ångest och som många av oss känner oss övergivna i.

En känd internetleverantör gick ut med en halvsidesannons där de skrev: ”Varför resa långt när du kan använda Skype” och i samma tidning skrev Frälsningsarmén: ”Låt oss utrota ensamheten.” Detta som förberedelse inför julhelgen där de ensamma känner sig extra ”avsidestagna”.

En person på ett sjukhus sa till sin doktor att hon upplevde sig vara övergiven till och med av Gud. Visst känner vi oss så ibland att både människor och Gud lämnat oss, men som jag förstår är det bara en som var så övergiven och det var för att vi aldrig ska vara det. Jesaja skriver om den lidande tjänaren ”Han var föraktad och övegiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon” (Jes 53:3). Samme person som på ett kors i sin dödsångest säger: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig”. (Matt 27:46)

Jag delar Frälsningsarméns text i sin julannons om att ”utrota ensamheten”, den ofrivilliga ensamheten där man känner sig övergiven av Gud och människa. Där har vi ett stort kärleksuppdrag. Jag blev själv kraftigt sjuk en period och efter någon månad stod ett äldre par utanför dörren och sa ”Vi saknar dig”. De hade med sig en kaffetermos och min favoritkaka, en mjuk kardemummakaka. Älskade Barbro och Erik.

Andra tider gläder jag mig av ensamheten, när jag själv söker den och möter Gud. Gud som sände sin son för att dra in mig i gemenskapen i Gud själv (Joh 3:16). Jesus Kristus som blev vår ensamhet för att vi aldrig mer skulle behöva känna oss övergivna.

Linnea Hofgren menar att ensamhet, tystnad och tomhet kan ses som heliga tillstånd. I psalmen ”En ton från himlen” uppmuntras vi till detta.

För att därtill komma, man måste vara tom

Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom

När Herren där vill tala man måste vara still

Att han med instrumentet får göra vad han vill

Att bli en ton från Guds himmel, en ton som startar i Guds eget väsen, i Guds rena kärlek, omformar hjärtat för att bli mottaglig i ensamheten. Det tomma är ingen brist utan en tillgång där Gudsgemenskapen kan expandera. Visst kan Gud överrösta oss men man kan också behöva söka ensamheten och där finna tystnaden för att lyssna efter tonen från himlen.

Ofta upplever jag att det är så med Gud att ska jag finna gemenskap måste jag söka ensamhet, för att höra Gud röst, söka tystnad och möta Gud i mitt inre i en slags tomhet. Vi tror att Jesus själv ofta sökte ensamhet och kanske var det för att vila och ladda om, men själv säger han att det är för att vara en stund med Fadern.

Här möter vi två typer av ensamhet och jag skulle välkomna flera ord i svenskan så som engelskan kan ge. Nu får vi nöja oss med att bekämpa en typ av ensamhet och längta efter en annan.

Bön: Lovad vare du Kristus som tog smärtan av ensamhet med dig på ditt kors för att jag aldrig ska vara övergiven. Kom du till mig och möt mig när jag söker ensamhet. Tack att du lovat att under alla dagar vara med mig.

Amen.

Anders Dahlström är pastor i Equmeniakyrkan. Han är bosatt i Rasbo utanför Uppsala där han bor avskilt eftersom han är elöverkänslig. Anders är författare till böckerna ”Från ångest mot salighet. Hur jag fann ordet upplevelseteologi” och ”Den som är. Vägen till andens tempel. En vägledning kring kristen meditation”.