Equmeniakyrkans största insatser sker i Kongo Kinshasa

Stora missionsinsatser, både personellt och materiellt, har gjorts i Kongo Kinshasa under mer än 130 år av Equmeniakyrkans bildarsamfund Baptistsamfundet och Missionskyrkan. Den stolta traditionen fortsätter även inom Equmeniakyrkan. Det är alltså felaktigt, som det påstås i en insändare i Sändaren nr 1 – 2015 att « Equmeniakyrkan sviker världens fattigast land – Kongo Kinshasa ».

De båda samarbetskyrkorna i Kongo Kinshasa är de som får störst andel av Equmeniakyrkans insamlade medel för arbete i andra länder och även mest av det stöd från Sida och andra organisationer som Equmeniakyrkan förmedlar. De senaste två åren har stödet till samarbetskyrkorna i Kongo Kinshasa utgjort c:a en tredjedel av den totala budgeten för Equmeniakyrkans internationella arbete. Stödet används för utvecklingsarbete inom fattigdomsbekämpning såsom landsbygdsutveckling, hälso- och sjukvård, miljövård, inkomstgenererande insatser, utbildning av pastorer och evangelister och arbete för försoning och mänskliga rättigheter. Det finns inte några planer på att minska detta stöd.

Däremot finns det planer på att upphöra med de generella anslag som betalats ut till samarbetskyrkorna. Dessa anslag har under lång tid förmedlats till systerkyrkorna utan krav på återredovisning och utgör numera en förhållandevis liten del av det sammanlagda ekonomiska stödet till samarbetskyrkorna. Avvecklingen är bl a resultatet av samtal mellan Missionskyrkan och dess systerkyrkor i de två Kongoländerna, som fördes innan Equmeniakyrkan bildades. I avtalet som skrevs 2008 ingick även en överenskommelse om ekonomisk sanering och kapacitetsförstärkning av kyrkornas ekonomihantering, vilket har gett mycket gott resultat och fortfarande pågår.

Precis som insändarskribenten skriver hör Kongo till de fattigaste länderna i världen och det är svårt för många av kyrkans medlemmar att offra tillräckligt för att täcka kostnader för till exempel löner till pastorer och andra anställda både på lokal och på nationell nivå. I stället för att bidra med pengar för den här typen av administrativa kostnader är tanken att det är bättre att utbilda och stärka kyrkans egen kapacitet. Det är ett stöd som vi bedömer mer hållbart och långsiktigt. Men visst kan det finnas anledning att diskutera detta sätt att arbeta. Även med utmärkta kunskaper i förvaltning måste det finnas något att förvalta. Samtidigt är det viktigt att så långt det är möjligt minska samarbetskyrkans beroende och stärka kyrkans egen självkänsla och identitet.

Just nu har Equmeniakyrkan en svensk missionär i landet och tre kongoleser som är anställda vid ett samordningskontor i Kinshasa. I denna veckas nummer av Sändaren finns en annons där vi söker en eller två missionärer från Sverige för vårt fortsätta arbete i Kongo Kinshasa. Vi tror nämligen att det är viktigt att svenska medarbetare finns på plats i landet för olika insatser och för det viktiga ömsesidiga utbytet mellan våra kyrkor och länder. Utbytet mellan länderna sker också på många andra sätt, inte minst genom regelbundna besök och dagliga kontakter.

Det är därför i allra högsta grad relevant att tänka in Kongo Kinshasa när offret till Equmeniakyrkans internationella mission samlas in i våra församlingar, samtidigt som det under de kommande åren också kommer att finnas utrymme för extrasatsningar bl a inom hälso- och sjukvården där vi kommer att göra särskilda insatser med 2 milj. kr extra per år i de båda Kongo-staterna.

Varmt tack för dina insatser för den internationella mission i allmänhet och därmed Kongo Kinshasa i synnerhet!

Bertil Svensson, internationell koordinator
Kimy Konde, Afrikasamordnare med särskilt ansvar för Kongo Kinshasa

• Dela