Europa – det är vår framtid

Publicerat 

Europa går till val, ett val som av många beskrivs som ödesval. Vi ska välja de politiker vi vill ge förtroendet att besluta om våra gemensamma frågor. Många har redan lagt sin röst, andra har möjligheten kvar. Många europeiska kyrkor och kristna organisationer har engagerat sig inför detta val och uppmuntrat sina medlemmar att rösta och påverka. Läs tex om kampanjen Europe – it’s OUR future på CECs hemsida – den ekumeniska europeiska organisationen för Europas kyrkor. https://www.ceceurope.org/euelections/. Frågor om att värna demokratin och öppenheten har också varit ett ofrånkomligt tema för många samfundsknutna europeiska organisationer.

När Europakyrkorna i World Communion of Reformed Churches nyligen möttes för konferens var temat: ”Europe: a dividing continent? What role can reformed churches have in promoting unity and peace?” (Europa – en kontinent i splittring? Vilken roll kan de reformerade kyrkorna ha för att verka för enhet och fred?) Equmeniakyrkan var en av cirka trettio kyrkor som var representerade.

Under det dryga dygn vi sågs delades samtidsspaningar från olika delar av Europa. Danmark, Grekland, Ungern, Storbritannien, Italien… det var slående hur samma tema återkom i de olika kyrkornas berättelser. Berättelser om församlingars och enskildas engagemang för flyktingar, ofta med glädje men ofta också med tufft motstånd. Vånda över samtal, också inom kyrkorna, när rädslan för att ”främlingar” ska ta över blivit påtaglig. Oro över populistiska partiers agenda och ökade inflytande. Behovet att som kyrka både tala och agera för öppenhet och mänskliga rättigheter.

För mig blev samtalen en påminnelse om att den vånda vi bär är del av ett större mönster, det mod som behövs i en av våra systerkyrkor liknar det som krävs i en annan del av Europa. Samtalen blev för mig också en påminnelse om att det lilla vi gör i våra lokala församlingar är del av något som blir så mycket större när vi lägger samman. Varje språkcafé, scoutgrupp och gudstjänst behövs, varje liten bön och handling för en bättre värld. Vi behöver varandra! Tillsammans behöver vi som kyrkor också tala tydligt om det vackra i att som enskilda och länder vara del av en gemenskap som går bortom nationsgränser. Om utsatta människors rättigheter. Om det absolut nödvändiga i att värna skapelsen. Om att låta vår kristna tro och vårt samhällsengagemang bli olika uttryck för samma längtan.

Det är den 24 maj. Idag är det 100 år sedan kvinnor fick rösträtt. Om inget annat motiverar oss att gå och rösta: låt de som gått före oss göra det, de som kämpade – och vann – demokrati och inflytande för fler. Låt oss hedra och förvalta deras gåva och uppoffringar genom att rösta och på andra sätt bidra till demokratins fortlevnad.

Den 24 maj. Idag skolstrejkar ungdomar runt om hela världen för klimatets skull. Om vi inte lyssnar på något annat – låt oss lyssna på ungdomarna, vars värld vi vuxna lånar. Låt oss rösta för och stötta politiker som vill arbeta för att hejda klimatförändringarna.

Också idag, den 24 maj, söker flyktingar asyl i Europa, andra väntar på besked, ytterligare andra försöker förstå hur de kan leva i nytt land. Om inget annat känns viktigt – låt oss verka för ett värdigt bemötande av människor som tvingats fly för sina liv.

Det är fredag. Idag förbereder sig kyrkor runt om hela Europa för helgens gudstjänster, de ber och visar omsorg. Om inget annat ger hopp, låt detta ge mod: Kristi kropp. Där är vi alla en liten del av något mycket, mycket större.

Jenny Dobers

Regional kyrkoledare och vice president i WCRC Europe