Extrainsatt Generalkonferens inom United Methodist Church

Publicerat 

Just nu är jag i St Louis, USA, för att representera Equmeniakyrkan vid den extrainsatta Generalkonferensen inom United Methodist Church. Generalkonferensen (GC) möts normalt var fjärde år och är detta samfunds (ca 12 miljoner medlemmar över hela världen) högsta beslutande organ. Vid denna extrainsatta GC finns bara en fråga på agendan – frågan om ”human sexuality” vilket i detta fall handlar om kyrkans skrivningar och förhållande till hbtq-relaterade frågor.

Dessa frågor har såklart även inom Metodistkyrkan lyfts oftare och tydligare över tid – frågan har på olika sätt behandlats i alla GC sedan 1972 – och vid den senaste GC i Portland 2016 blev det mycket tydligt att frågan måste hanteras och kan inte och skall inte undvikas. Det handlar både om att samkönade vigslar inte är tillåtna och att man som utlevande homosexuell inte kan ordineras till tjänst men också om det faktum som ligger till grund för denna hållning vilket är att det står i Metodistkyrkans kyrkoordning att homosexualitet inte är förenligt med kristen tro och lära.

Trots detta finns det en hel del öppet homosexuella pastorer, inte minst i USA, och man har även valt en homosexuell biskop, trots att detta egentligen inte är enligt regelverket. Frågan måste hanteras. Därför beslöts om denna extra GC.

För att förbereda denna konferens har kyrkans biskopar satt samman en grupp av personer i vad man kallat en ”Commission on way forward”. De har under några år arbetat med att ta fram några olika modeller för vägen vidare:

Den traditionella vägen

Denna väg handlar om att fortsatt hålla fast vid den skrivelse som finns och dessutom täppa till de kryphål som man nu ser finns och som har utnyttjats för att t ex förrätta samkönade vigslar etc.

Den konnektionala vägen…

…är en väg som kanske kan beskrivas som en mellanväg då den i princip föreslår att kyrkan delas i tre olika ”kyrkor” men som ändå hänger ihop. Av dessa tre delar kommer en vara konservativ, en liberal och en något av ett mellanting. Dock tar denna väg sin utgångspunkt i den amerikanska kontexten (där över hälften av UMS´s medlemmar finns) och reser en hel del praktiska frågor som ännu inte är lösta.

Vägen framåt som EN kyrka

Denna lösning liknar på sätt och vis den ordning vi har inom Equmeniakyrkan där man föreslår att olika geografiska regioner av kyrkan kan ha olika både praxis och teologi.

Den lösning som jag beskrev senast (på eng One Church plan) har förespråkats av många av biskoparna inom UMC men kyrkan har stor teologisk spridning och växlar framför allt i Afrika och Asien, delar som traditionellt är mer konservativa, även om det självfallet inte är så enkelt heller.

Så sanningen är nog att ingen kan säga hur detta kommer sluta. Flera starka grupper inom kyrkan har sagt att om det blir ett beslut som man inte förespråkat kommer man lämna kyrkan. Så hur det än går kommer alltså stora utmaningar sannolikt ligga framför. Det handlar om frågor som rör pensioner, fastigheter (enligt kyrkoordningen äger inte den lokala församlingen själv sin kyrka utan den tillhör samfundet), organisationer och oändligt mycket mer.

Det kommer bli spännande debatter och samtal. Det kommer säkert komma många olika nya idéer som skruvar på dessa tre huvudplaner. Redan innan konferensen startade kom ytterligare en plan fram som kallas ”Den enkla planen” och som handlar om att stryka alla restriktioner i kyrkoordningen som rör homosexualitet och homosexuella personer.

Tonläget kan vara ganska högt, demonstrationer pågår utanför konferensanläggningen och förutom ca 900 delegater finns det flera tusen personer på läktarna som följer förhandlingarna. Vi vet att det finns samtal om dessa frågor i flera andra av de samfund som vi samarbetar med (tex The Evangelical Covenant Church i USA) och kanske finns det ännu fler där samtalen inte ens förs. Därför är det bra att detta samtalas om även om det är en svår process för många och kyrkan mycket väl kan delas i frågan. Men i så fall är det för att den redan är delad och lever i smärta. En smärta av att inte kunna enas i en fråga eller en smärta i att av kyrkan betraktas leva på ett sätt som är oförenligt med kristen tro och lära.

Lasse Svensson
kyrkoledare