FAQ – kyrkoledarvalet

Det är en praxis vi också haft när vi föreslagit regionala kyrkoledare. Det finns exempel på personer som varit intresserade av att stå till förfogande, men som inte velat att deras nuvarande arbetsgivare ska känna till att de är i en process för ett annat uppdrag. En praxis vi också har haft när vi föreslagit regionala kyrkoledare. Ett ytterligare skäl är att församlingarna kunnat nominera fritt, utan att behöva tillfråga den de nominerar. Det betyder att det bland de nominerade har funnits de som inte alls vill figurera i samtalet, de som vill pröva kallelsen mer i tysthet och lika väl som de som inte skulle ha några problem med att kandidera offentligt. Innehar man tjänst i ledande ställning i en organisation och gör offentligt att man står till förfogande till en annan tjänst innebär det dessutom oftast att man inte får vara kvar i befintlig tjänst. Kyrkostyrelsen vill värna hela den stora grupp av goda kandidater som på olika sätt ställde sig till förfogande, och har därför valt att inte gå ut med fler namn än de som till sist blivit föreslagna.

Antalet nomineringar har inte varit avgörande i kyrkostyrelsens arbete, eftersom det är ett så pass trubbigt instrument. Oavsett om någon fått en nominering eller 15, är det ett alldeles för litet underlag för att säga något om hur hela gemenskapen av församlingar tänker. Dessutom är det svårt att vikta nomineringar, när någon församling har skickat in en lång lista med namn som nämnts i olika sammanhang, medan en annan nominerat en enda efter samtal och beslut i församlingsmöte. Kyrkostyrelsen har tacksamt tagit emot församlingarnas nomineringar, tankar och synpunkter, men har inte låtit processen och urvalet styras av antalet nomineringar enskilda individer fått.

Kyrkostyrelsen ska enligt stadgarna lägga förslag. Sen får konferensen hantera det förslaget, tillsammans med eventuella andra förslag som väcks i samtalet.

Om konferensen vill se ett annat ledarskap än det som föreslås, får den samtala om hur man går vidare då. Kyrkostyrelsen tror dock på sitt förslag, och för med glädje fram det till konferensen.

Det är inte självklart. Att välja en ny kyrkoledare är ett vägval som är av lite annat slag än det vi nu står inför. Det behöver förstås konferensen 2024 få göra.

Inte nödvändigtvis, precis som det inte självklart blir mer demokratiskt bara för att man har fler kandidater. I Equmeniakyrkan ligger en viktig del av det demokratiska inflytandet i nomineringsprocessen och inflödet av tankar och synpunkter från församlingarna, och det har varit ovärderliga inspel i arbetet.

Nej, så är inte fallet, det finns inget som skiljer detta val från tidigare val förutom att det nu var möjligt att lämna förslag även till biträdande kyrkoledare och att det vid det allra första kyrkoledarvalet var en öppen hearing med fyra möjliga kandidater till kyrkoledare innan kyrkokonferensen, men ej till biträdande. Till kyrkokonferensen lades även då endast ett förslag av styrelsen. Vi fullföljer alltså de ordningar som tidigare rått i både bildarsamfunden och i Equmeniakyrkan.

Val av kyrkoledare har en egen punkt, och där har det funnits med ett nomineringsförfarande ända sedan stadgarna först antogs. Det noteras även att det – till kyrkoledare – kan finnas fler kandidater som förs fram till konferensen, och hur omröstning i så fall går till.

När det gäller biträdande kyrkoledare fanns det fram till konferensen 2019 ingen nomineringsprocess omnämnd i stadgarna, utan förslaget skulle beredas av kyrkostyrelsen i samråd med kyrkoledaren. Konferensen 2019 införde nomineringar även för biträdande kyrkoledare, för att bredda urvalet och få in synpunkter från församlingarna. Inget annat ändrades dock, utan det är fortfarande kyrkostyrelsens uppdrag att i samråd med kyrkoledaren lägga förslag till konferensen.

I processen har vi mött många goda kandidater, som var för sig är väl kvalificerade för uppdraget. Utifrån den kravprofil som legat till grund för arbetet, de många intervjuer som genomförts och efter mycket bön och eftertanke är det dock kyrkostyrelsens övertygelse att det är just dessa tre som tillsammans är bäst lämpade att utgöra kyrkans gemensamma ledarskap för den kommande mandatperioden. Det betyder inte att det inte fanns andra goda kandidater, eller att någon som inte blev föreslagen skulle vara okvalificerad. Det betyder bara att vi i den samlade bedömningen och pusslet med olika kandidaters gåvor och egenskaper landade i det förslag som nu föreligger.