Fred på många sätt

Saliga de som håller fred, de ska kallas Guds söner.
Matt 5:9

Det är många som har pratat om att 2014 är ett Supervalår. Val både till Europaparlamentet och allmänna val till kommun, landsting och riksdag. Dessutom är det så att Sverige firar 200 år av fred, sedan krigshotet mot Norge förvandlades till förhandlingar 1814.

Partnerskap 2014 var ett nätverk av ett 15-tal organisationer och kyrkor inkl Equmeniakyrkan, som bildades 2012 för att uppmärksamma svensk fred på olika sätt. Huvudfrågan för Partnerskap 2014 var att få till stånd en tyngdpunktsförskjutning i svensk försvars- och säkerhetspolitik från att enbart arbeta med militära interventioner till att fördela medel för ett civilt fredsbyggande och våldsförebyggande arbete som involverar civilsamhällets organisationer.

Under de två år som nätverket var verksamt så producerades flera rapporter, varav huvudrapporten ”Fred, säkerhet, försvar. Tyngdpunktsförskjutning i svensk politik” samt tilläggsrapporten ”Prislappar för fred och säkerhet” presenterades i ett seminarium i Stockholm den 19 februari.

Vi var drygt 150 personer som hade kommit för att lyssna till författarna Lars Ingelstam och Anders Mellbourn som påvisar hur det är möjligt att ta 2 av de ca 41 miljarder som det svenska försvaret kostar varje år för att använda till en ”tyngdpunktsförskjutning”.

”Fred är vägen till fred” heter en antologi där tidigare ärkebiskop KG Hammar lägger ut kursen för en fredsteologi som utmanar oss att inte bara tänka den ”lilla freden” dvs frånvaro av krig, utan sträcka oss efter den ”stora freden” som handlar om att vi lever i harmoni med varandra och Skapelsen på alla plan. KG höll i inledningen och avslutningen på kvällen, och betonade att det handlar för oss alla om att byta tankespår. Idag vet vi att fred är möjlig.

Det är lätt att vi fortfarande tänker på den tekniska försvarsindustrin dvs vapen när vi tänker på nationell säkerhet, även om de allra flesta bedömare är överens om att de tre stora hoten mot freden idag är klimat, terror och informationsteknologi. Mot detta hjälper varken stridsvagnar eller JAS. Istället handlar det om omställningen till att förstå att freden börjar inifrån oss själva.

Journalisten Ulrika Knutzon ledde ett panelsamtal mellan flera företrädare från de politiska partierna; Åsa Romson (partiledare, mp), Åsa Lindestam (ledamot i Försvarsutskottet, s), Ulrik Nilsson (suppleant i Utrikesutskottet, m) samt Hans Blix (FN-diplomat m m) där alla var rörande överens om att visst borde det vara möjligt med en tyngdpunktsförskjutning i svensk politik. Åsa Romson menade att ”man bygger inte alltid fred på samma sätt som man stoppar krig.” Hans Blix påvisade också EU som en viktig (och större) plattform för förändring. ”Det är viktigt att ha kunskap inte bara en åsikt”.

I rapporten som presenterades så ger inte bara författarna en historisk översikt, utan man ägnar en stor delen i boken åt att se på alternativen. Då handlar det om civil fredsutbildning, aktiv diplomati, för nedrustningsförhandlingar, för utvecklingssamarbete och för tidiga varningar (dvs terrorförebyggande verksamhet), transparens, polis i fredstjänst, större samverkan med icke-statliga organisationer och föreningar i civilsamhället (s k CSO) som lever nära sina brukare, samlar information och arbetar småskaligt.

Det öppna seminariet den 19 februari följdes upp av ett riksdagsseminarium som hölls dagen efter, den 20 februari, med Miljöpartiet och Kristdemokraterna som inbjudare tillsammans med Sveriges kristna råd (SKR) som företrädde Partnerskap 2014 och arragerade båda tillfällena.

Vid det seminariet så medverkande utöver företrädare för riksdagspartierna, KG Hammar och rapportförfattarna, även en panel med Gertrud Åström, Svensk Kvinnolobby; Ida Hennerdal, equmenia; Elisabeth Dahlin, Rädda barnen samt Therese Jönsson, Folke BernadotteAkademien (FBA). Deras utmaning till politikerna var att inte leva på gamla meriter utan använda de resolutioner som finns med förnyat engagemang och att sätta budget på handlingsplaner så att de omsätts i praktiken! Ida lyfte speciellt Equmeniakyrkans arbete genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Israel/Palestina samt Kristna fredsrörelsens fredsvolontärer på olika håll i världen. Elisabeth Dahlin frågade sig om vi under tiden som kriget pågår tänker på att rusta oss för freden? I Syrien finns idag en miljon barn på flykt. Hur rustar vi för utbildning, trygghet, psykiskt helande m m när freden väl kommit? Vi pratar om post-konflikt-härdar, vi kanske skulle prata om pre-freds-härdar? Gertrud Åström lyfte det faktum att sexualiserat våld som används som vapen i krig och konflikt, mycket sällan kategoriseras som just ett vapen. Samhällskostnaden för traumatiserade våldtagna kvinnor och flickor lämnas utanför när man ska beräkna kostnaden för världens vapenhandel…

Trots att vi alla konstaterade att mycket finns kvar att göra så andades båda seminarierna hopp och tilltro. Det finns många goda krafter som vill samverka, och detta valår har vi alla möjlighet att vara med och påverka våra politiker till en tyngdpunktsförskjutning i svensk politik. Som Gertrud Åström sammanfattade: ”FRED har aldrig varit militärens bästa gren.”

Equmeniakyrkan arbetar på bred front bl a tillsammans med andra kristna kyrkor och samfund genom Sveriges kristna råd (SKR) med frågor som rör klimat, fred och hållbar utveckling. Material kan laddas ner från www.skr.org

Rapporterna som hänvisas till kan laddas ner på www.fredsagenda2014.se

Equmeniakyrkan utmanar också lokala församlingar och regioner att själva ladda ner och läsa Equmeniakyrkans policy för fred och omställning till en hållbar värld som utgår från vår vision och Kyrkornas Världsråds definition av fred. Policyn vill utmana till en rörelse för fred i hela vår kyrka och uppmana till handlingsplaner utifrån ett lokalt engagemang och sammanhang.

• Dela