Glimtar från regionen

”Att inte döma”

är temat för 4e söndagen efter trefaldighet. Dagens evangelium hittar vi i Lukas 4:6-36.

”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått ni mäter med skall det mätas upp åt er. ….. Läs gärna hela texten.

 ”Att inte döma” är ett svårt och närgånget tema. Jag tror inte det handlar om att lära in ett beteende, eller en lära, det är något som måste få växa inifrån.

Nu går vi en stund till slätten där Jesus är tillsammans med sina lärjungar och en stor folkmassa. Han har mycket att dela med sig av. Bl.a.  tar han upp frågan om människors benägenhet att döma varandra. Han pratar om flisan i broderns öga och bjälken i det egna. Jesus är en stor pedagog och när han vill inpränta nåt viktigt drar han sig inte för att använda bilder och liknelser som vi inte så lätt kan vifta undan. Bilden av bjälken i vårt eget öga är grotesk, men berättar nåt väsentligt för oss. Den påminner om vår skuld inför Gud.

För nu rätt så många år sen såg jag en av mina gamla klasskamrater utanför ett shoppingcentrum. Minns inte om hon hade alla barnen med sig, men det jag minns är hur hon skällde på sina barn och hur hårdhänt hon var mot dem. Hon såg inte mig. Då för länge sen dömde jag henne hårt i min tanke. Hur kan du bära dig åt så? Skäms du inte? Efter vad som senare hänt i den familjen kunde jag senare ana att det fanns förklaringar till att ilskan rann över, att hon inte orkade vara den där goda föräldern som alla föräldrar vill vara. Nu var det jag som blev tvungen att inse bjälken i mitt eget öga och flisan i min klasskamrats öga blev allt mindre. Jag skämdes över min snabba dom.

Det är inte de rättvisa domar som döms enligt lag, som förtrycker människan. Nej det är när du och jag i möten med varandra, vare sig vi är gamla skolkamrater, arbetar i häktet på Kungsholmen, är lärare i det invandrartäta Tensta, är församlings- eller regionanställda brister i barmhärtighet, fördömer och skjuter ifrån oss den andre. När vi på förhand och utan att ta reda på bakgrunden har dömt ut en annan människa och visar henne vårt förakt. Det är klokt av oss att överlåta våra mellanmänskliga domar till vår Herre, han som i profeten Hesekiels bok säger: ”Jag önskar ingens död, Vänd om så får ni leva.”

Är det möjligt för oss att leva enligt Jesus-orden i Slättpredikan?

Är det aldrig rätt att hålla igen vår barmhärtighet, till t.ex. människor som kräver gåvor av oss?

Är det aldrig rätt att döma, att förklara någon skyldig osv?

Är Jesu utmaningar överhuvudtaget rimliga? Var barmhärtiga! Döm inte! Förklara ingen skyldig! Frikänn! Ge så skall ni få!

Jag tror att känslan av omöjlighet att leva upp till det här till en del har att göra med att vi många gånger upplever utmaningarna som just krav.

Om Jesusorden görs till krav som kommer utifrån blir de knappast till glädje och befrielse vare sig för mig själv eller för nån annan. Det är först när jag själv beslutar mig för att välja att leva enligt Jesu utmaningar som det blir frihet, som min livsstil sprider goda ringar på vattnet. Det är när vi själva har mött den som är barmhärtig, generös, förlåtande och kärleksfull.

Noomi Tönnäng 12 juli 2014

• Dela