Glimtar från Regionen: En internationell kyrka

Spontant känns inte detta som en vecka då jag kan ge en glimt från regionen – jag har ju knappt varit här! Men vid närmare eftertanke…

Observera

Denna text publicerades första gången den 8 maj, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Den här veckan har jag varit i Prag på nätverksträff för kvinnliga pastorer/teologer inom European Baptist Union. Viktiga dagar av delad glädje, sorg och visdom. Men spontant kändes detta inte som en vecka då jag kunde ge en glimt från vår region – jag har ju knappt varit där! Men vid närmare eftertanke:

Sandra från Litauen berättar om möten med människor från vår kyrka som regelbundet är på besök i hennes kyrka. Marion från Skottland om nätverket mot trafficking där hon samarbetar med Equmeniakyrkans representant. Ruth från England säger att hon med intresse följt Equmeniakyrkans framväxt.

På en vägg i vår samlingssal finns europeiska baptistunionens bönekalender med en karta över Europa. I kalendern nämns varje vecka ett nytt land som vi uppmanas be för. Sverige finns med två gånger: våra baptistvänner ber också specifikt för Equmeniakyrkan.

Jag kommer förstås till mötet med en stor iver att höra hur människorna i våra systerkyrkor i Östeuropa mår nu när det politiska läget är instabilt. Lina från Litauen säger att hon normalt sett är optimistisk. Men nu känner hon en oro över Rysslands makt hon för ett år sedan aldrig skulle trott hon skulle känna igen. På min fråga hur vi som kyrkor kan stötta varandra svarar hon: ”Be för oss. Be att vi vågar vara fredsskapare. Att vi än en gång vågar möta hot med fredliga demonstrationer.” Självklart vill vi be. Jag får också tillfälle att resonera med Lina om Equmeniakyrkans arbete för fred och för en tyngdpunktsförskjutning i svensk försvarspolitik – ett arbete vi vill prioritera i vår region. Frågan känns helare, viktigare, efter att ha fått stöta och blöta den med Lina.

Är inte detta en av kyrkans stora gåvor: att den ger oss relationer till människor långt borta och nära och att vi kan få lära av varandra och stötta varandra? Så finns i våra församlingar och föreningar i region Stockholm också världen nära. I systerkyrkor vi har nära relationer till. I människor som nyligen kommit till Sverige. I samarbeten vi står i. I förböner och omsorg.

När vi fortsätter att fundera kring hur vi bäst kan stötta varandra i vår region ska vi inte ägna oss åt navelskåderi. Då ska också världen vara nära.

Jenny Dobers