Gud behöver synas i politiken
’- Är det vi religiösa som är känsliga? Är det värre när en moské eller kyrka vandaliseras, än när en skola blir det?
Den frågeställningen inledde seminariet Pojkstreck, silkesvantar eller beröringsskräck – om antireligiösa strömningar i Sverige.
Publicerat 2 juli, 2013
Observera
Denna text publicerades första gången den 2 juli, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
’- Är det vi religiösa som är känsliga? Är det värre när en moské eller kyrka vandaliseras, än när en skola blir det?
Den frågeställningen inledde seminariet Pojkstreck, silkesvantar eller beröringsskräck – om antireligiösa strömningar i Sverige idag som arrangerades av Studieförbundet Bilda tillsammans med Equmeniakyrkan och Newmaninstitutet.
– Vi kan inte bara luta oss tillbaka och säga att vi är missförstådda inom kyrkan, trovärdigheten innebär också ett ansvar. Vi kan inte ”tala folk tillrätta”, vi behöver också visa genom handling. All kritik är inte bara antireligiös, den är också ofta rimlig, sa Lasse Svensson, kyrkoledare, Equmeniakyrkan.
Flera jämförelser gjordes mellan Sverige, USA och Storbritannien, om var det är mer tillåtande att uttrycka sin tro genom symboler i vardagen. Som att bära kippa eller slöja.
– Det skulle vara otänkbart att Fredrik Reinfeldt skulle avsluta sitt tal ” Gud välsigne Sverige”, sa Katrine Kielos, journalist på Aftonbladet.
– Inom media finns en oförståelse för religion, och det kan märkas när det tas upp i Allsång på Skansen eller när en sportstjärna ber före ett lopp. Vi har arbetat bort det vidskepliga och det finns en rationalitetsdyrkan i Sverige. Det gör att vi kan ha svårt att hantera mångkultur. Jag tror att vi i någon mening måste börja tala om Gud i svensk politik.
Stefan Lindmark, från Judiska församlingen i Göteborg, och det interreligiösa rådet i samma stad, kände att han först som trettioåring var bekväm med att leva ett judiskt liv.
– Jag upplever att jag ständigt måste försvara vem jag är som jude. Så länge som man gör något inom de svenska sociala ramarna är det ok.
En synpunkt som också kom fram under seminariet är att det egentligen pratas mer om religion i Sverige idag, men att kunskapen är mindre. Det handlar mest bara om formerna för religionen.
Deltog gjorde också Robert B Andrew från USAs ambassad. Seminariet modererades av Bengt Almstedt, studieförbundet Bilda.
Åsa Runström i Almedalen