Gud, magi och en vild elefant
Publicerat 12 oktober, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 12 oktober, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Karener har efter gammalt ofta varit skickliga elefantskötare och djuren var mycket värdefulla. Nu när skogs- och jordbruk förändrats i många avseenden och fler vägar byggts så är den traditionen på väg att försvinna helt. Kanske därför som en karen för tio år sedan erbjöd mig att köpa hans elefant. Den började bli dyr i drift.
Jag ska försöka återberätta en historia jag hört från den tiden, men som i överförd bemärkelse är mer tidlös. Skulle en motsvarande historia kunnat skrivas i Sverige år 2011? Jag tror det.
En äldre kristen karenman samtalade med två pastorer och han tog tillfället i akt att rådfråga dem om följande: När man föder upp elefanter ska man vid rätt tillfälle och på rätt sätt skilja ungen från mamman för vidare träning. Om det inte görs på rätt sätt kan mamman bli vild och löpa amok och framför allt kan ungen bli omöjlig att lära upp till en bra arbetselefant. Det traditionella sättet är att lämna djuren till en expert som använder gamla magiska riter. Det har alltid fungerat. Han kände också en man som försökt förlita sig på kristna böner istället, vilket resulterat i att elefanten blev helt förstörd och en stor investering gick till spillo. Nu var det dags för mannen själv att bestämma hur han skulle gå tillväga. Han ville ogärna ta några risker. Det kröp fram att ”magikern” visst också var kristen!
Pastorerna var också karener och den ene var utbildad vid en evangelisk thailändsk fakultet i staden. Denne var tydlig med att detta förfarande var sataniskt och borde på alla sätt tas avstånd ifrån.
Den andre pastorn var omvänd i vuxen ålder och mer lokalt ordinerad. Han försäkrade att dessa riter var helt ofarliga, mest en massa ramsor på Pali-språket.
Innan han hade blivit kristen hade han botat sjuka med olika örtmediciner och liknande ramsor. Nu botade han sjuka genom att be om Guds helande kraft. Det är olika sätt att göra, bara det att Guds kraft är hundra gånger starkare, menade han.
Skulle man kunna använda samma traditionella metod men bara byta ut orden till kristna liknande formuleringar?
Den gamle mannen tyckte det verkade vågat. Ingen av pastorerna tyckte heller att det var någon bra lösning. Teologen ansåg att det var att anropa samma onda makter. Den andre pastorn trodde nog helt enkelt att det inte skulle fungera.
De satt och samtalade länge om detta i sann karensk anda utan att någon höjde rösten eller uttalade några fördömanden över de andras tankar. Och när de skiljdes återstod för den gamle mannen att fatta sitt beslut. Det förmäler inte historien vad det blev, men jag har mina aningar. Vad tror du?
