Guds rike får inte plats på en blogg
Publicerat 23 december, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 23 december, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Hela detta år jag levt upp till mitt löfte att spana efter Guds rike. Det har varit en fascinerande uppgift. På en mängd platser och i en mångfald av situationer har jag anat Guds rike, ibland på för mig oväntade ställen. Vid mina församlingsbesök brukar jag dela något av det jag nyss spanat in. Jag märker att detta ofta är det viktigaste jag förmedlar vid mitt besök!
Jag hade också ambitionen att skriva om detta, helst varje vecka. Det har jag däremot inte förmått att leva upp till. Av tidsskäl. Till viss del av oförmåga: att fånga i ord det som ibland går igenom kroppen som en skälvning, som en glädjebölja, som en suck, är svårt. Men också för att jag ibland sett Guds rikes närvaro på ett sådant sätt att jag inte velat offentliggöra vad jag sett i respekt för människor och sammanhang.
Men varje dag har jag anat något av det som Gud genom Jesus Kristus vill förverkliga i denna värld. Guds gigantiska projekt är att älska världen tillbaka till sig. För att förverkliga detta föddes Gud själv in i denna vår tillvaro som en liten unge. Genom hela sitt liv ägnade sig denna människa bland människor åt att älska världen tillbaka till den Gud som skapat allt och alla. Nu är det vår uppgift att fortsätta ”vara Jesus”. Att fortsätta detta jättearbete med att älska världen tillbaka till sitt ursprung.
De flesta dagar läser jag DN vid frukosten. Eller åtminstone skummar jag rubriker och ingresser. På var och varannan sida finns det något som påminner mig om min spaning. Detta märkliga år i Sverige då de politiska kraftfälten framträder tvingas också olika debattörers och aktörers människosyn fram i dagen. De senaste månaderna har det blivit självklart fokus på frågorna kring invandring, flyktingars situation och mångfald i vårt samhälle. Oron för de mörka krafterna har fått mängder av människor att reagera och agera. När omsorgen om medmänniskan och den radikala oegennyttan förmedlas kan Guds rike anas.
Till Regionkontoret får vi de flesta av våra 120 församlingars tidningar/blad. Jag har tagit för vana att åtminstone skumma igenom varje sådan publikation. Det sprudlar av Guds rikes närvaro i dessa lokala berättelser!
Idag, dan före dopparedagen och min egen julledighet, läste jag bladet från Hagakyrkans församling Örebro. Pastor Ann-Louise Holmlind skriver där om betydelsen av mellandagar. ” — det är våra mellandagar som är de viktigaste. Inte för att de är flest utan för att det är de som präglar våra liv. Så berättas också i Nya Testamentet att Jesus när han kommer igen på den sista dagen, inte kommer att fråga efter vad vi gjort på stora högtider och semestrar. Han kommer heller inte att fråga efter några andliga kickar. Istället, berättas det, att han kommer att fråga vad vi gjorde på mellandagarna – det vill säga då det var besökstid på sjukhus och fängelser”.
Tiden är inne och Guds rike är nära! Jag är så glad och tacksam över att alla de många människor – i våra församlingar och i andra sammanhang – som är med och förverkligar det. God jul!