Guds rike hörs i skrattet

Att vara regional kyrkoledare är en privilegierad uppgift. Det är fantastiskt att få komma till församlingar och platser man kanske aldrig annars skulle kommit till.
I veckan var det västra Värmland. Och visst är det lite lustigt att allra västligast i vår region ligger – Östervallskog!
En magiskt vacker vårkväll kom jag dit. Grusvägen var så torr att det stod gigantiska dammoln kring varje bil, motorcykel och traktor. Så mötte jag där ett härligt gäng i olika åldrar som utgjorde styrelse och ungdomsråd. De talade allihop en värmländska som var, mer eller mindre, obegriplig. Ska jag säga med min skånska…(Förresten, när jag var ung och jobbade i en församling var det två gamla damer som efter Gudstjänsten sa: Tack för det du sa! Det var så bra! – Vad var det som var bra? Jaaa, replikerade dem, vi begriper ju inte vad du säger, men vi tycker ju om dig så vi vet att det var bra!).
Den här magiska kvällen i Östervallskog berättade jag för dem om tillfället då jag predikade i en stor kyrka i Stockholm. En kvinna satt längst fram och lyssnade nogsamt, men verkade inte medveten om alla de många som satt bakom henne. När jag började predika lutade hon sig fram och sa ”Men läspar inte du väldigt mycket?” ”Jo” svarade jag ”jag är medveten om det”. ”Men du” fortsatte hon ivrigt ”har du sökt hjälp för det?”. Sen försökte jag fortsätta predika.

Vännerna i Östervallskog berättade om sin härliga församling. Styrelsearbetet är gott för man vill åt samma håll. Och det är tydligt att man tycker om varandra! De berättade om gott ungdomsarbete, om hur mycket sången och musiken betyder. Om söndagsskolan som funnits länge och betytt massor, för både barn och lärare! Och nu för tiden heter Söndagsskolans stund i Gudstjänsten ”Heta nyheter”. Jo, berättade man för mig, det är mycket drama och bus och skoj i det och ledarna har väldigt kul. Det blir mycket skratt men det är inte alltid barnen som skrattar mest!

Jag känner mig varm och insvept i något gott när jag hör dem berätta på sin breda värmländska. Och jag tänker: i en sådan miljö måste barnen må väl, som ser de vuxna göra sådant de tycker är viktigt och roligt, och där de hör de vuxna skratta med varandra.
Där är Guds rike riktigt nära!

(PS I denna församling söker man nu pastor! Gå in på hemsidan och kolla! Jag tror inte man måste tala värmländska, men man måste ha humor. Och älska Guds församling!).

• Dela