Guds rike i ägg och dubbelmackor

Först vill jag kommentera min förra blogg, eftersom flera frågat efter det: jo, det handlade om Norrabergskyrkan i Askersund!

Sedan mitt besök där har jag i vanlig ordning farit omkring. Jag fick oplanerat göra ett inhopp som ledamot i Nämnden för Statliga Stödet till Trossamfund (SST). Där mötte jag bl a Helena som företräder Sveriges muslimer. Över en god fiskrätt på kvällens middag hann vi dela många skratt men också samtal om våra olika vägar till tro och hur vi båda ibland kommit på oss själva med att formulera våra böner till Gud i så stor trötthet att bönerna blivit obegripliga för oss själva – men sannolikt inte för Gud! En aning av Guds rike på ett oväntat sätt denna tisdag.

Till mina passioner i livet hör att samla på ägg. Jag delar förtjusningen över dess vackra form och dess starka symbolik med många människor världen över. I den Gudstjänst jag deltog i förra söndagen, i Västerledskyrkan i Enköping, kom barnens minuter att handla om ägget. Då blev ägget en bild för hur Gud omsluter våra liv med godhet, liksom skalet omsluter äggets skörhet och liv. Barnen som traskade iväg till söndagsskolan lagom till min predikan fick ett stort fint ägg, fyllt med något gott och nyttigt med sig. Det blev en hälsning, som jag då också själv behövde, om Guds rike.

Så blev det dags för en Värmlandstur igen. Och denna söndag fick jag besöka Fagerås för att predika på Kristus Konungens dag (eller Domsöndagen som vi oftast säger på svenska). Ännu en gång fick jag vara med om detta fantastiska: att komma till en ny plats, möta nya människor och samtidigt känna mig välkommen, innesluten, delaktig. Vi bad och sjöng och delade nattvardens gåvor. Och sedan fortsatte gudstjänsten med kyrkkaffe. Denna dag hade de, inte minst för min skull – jag skulle ju åka långt hem igen – gjort goda köttbullsmackor. Det fanns en hel del kvar på faten när alla fikat klart. Så jag uppmanades att ta med mig på hemfärden. En rejäl dubbelmacka packades ihop. En bit på väg insåg jag att den glömts kvar på bordet. Det var trist. Men omsorgen kommer jag ihåg ännu. För omsorg är en också en spegling av Guds rike.

• Dela