Internationella nyhetsbrevet juni -20

Hjälp i Coronatider

Vi alla i Sverige har märkt att det har varit en mycket annorlunda vår. Pandemin har för de flesta av oss tvingat fram stora omställningar i hur vi lever och arbetar, och för många dessutom inneburit sorg genom hur man själv eller nära anhöriga har drabbats av Covid-19.

Det har också drabbat många länder där våra samarbetskyrkor verkar. Många gånger är det restriktionerna som har slagit hårt, genom att man är beroende av att kunna skaffa sig en inkomst varje dag. Och det går inte när man inte får gå ut. Även ländernas försämrade ekonomi gör att de fattigaste drabbas hårt.

Vi uppmanar till fortsatt bön för våra samarbetskyrkor och för de drabbade. Men vi vill också förmedla det vi får höra gång på gång från våra vänner i andra länder: vi ber för er i Sverige ständigt!

Genom Equmeniakyrkans katastroffond har vi kunnat hjälpa samarbetskyrkor att hjälpa. Eftersom fonden har en buffert har vi kunnat agera snabbt, i tron om att församlingar och deras medlemmar skulle respondera på ropen om hjälp som vi förmedlat. Responsen har varit bra! Många har bidragit och ibland haft lokala initiativ till förmån för katastroffonden. Hittills har vi kunnat bidra till Covid-19 relaterade projekt i Ecuador, Indien, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Libanon, Litauen, Syrien och Thailand. Pakistan är på gång. Projekten har ofta handlat om nödhjälp i form av matpaket men också om informationsarbete om hur man skyddar sig mot infektion och om skyddsutrustning. Det är just i en sådan situation att vårt långsiktiga missionsarbete och det förtroendet som har byggts upp under åren gör att vi kan hjälpa till snabbt och effektivt.

Sammanlagt har det kommit in drygt en halv miljon kronor till katastroffonden, som vi också har betalat ut till de olika projekten. Vi har även fyllt på med andra medel som har omfördelats för att kunna hjälpa flera. Sammanlagt har vi hittills gett stöd med ca 1,5 miljon kronor.

Missionärer

Nu har även våra missionärer i Kongo-Brazzaville, Anne och Carl Sundberg samt Mamy och Ruth Raharimanantsoa, kommit hem. Det är ännu inte så många sjuka i landet, men blir man sjuk så är det svårt att kunna garanteras adekvat behandling på grund av att det finns ytterst få respiratorer i landet. De har kommit hem i förebyggande syfte.

Vi hoppas att både de och familjen Hermansson (Ecuador) ska kunna återvända i höst men idag kan vi inte veta hur det utvecklar sig. Familjen Gullhaug är kvar i Spanien, där restriktionerna nu har lättats något.

Naturligtvis går mycket av vårt internationella missionsarbete vidare, om än i delvis annan form. Våra missionärer jobbar via nätet. Olika projekt fortsätter. Vårt engagemang internationellt behövs nu mer än någonsin. Fortsätt att stödja det i bön och i ekonomi.

Att glädjas över

En glädjande nyhet kom från Azerbajdzjan. Där har vi i många år haft kontakt med en liten församling i norra delen av landet där iniglofolket bor. Församlingen har under 25 år velat ha den registrering som behövs för att kunna samlas till gudstjänst. Från Equmeniakyrkans sida har vi gett stöd bland annat i samtal med myndigheter, länge utan resultat. Inte ens den stora rysktalande baptistförsamlingen i huvudstaden Baku lyckades få registrering. Men i höstas, efter 10 års arbete, lyckades församlingen i Baku och nu har även den lilla iniglo-församlingen i Aliabad fått den. Det är ett steg framåt för religionsfriheten i landet. Vi gläds med pastor Hamid. Alla år av bön har gett resultat! Det uppmuntrar oss att fortsätta be för andra platser där kristna inte tillåts samlas!

I Syrien tackar vi för det faktum att den Evangeliska Synodens kyrka i staden Kharaba åter har kunnat tas i bruk under maj månad. Detta område i sydvästra Syrien har varit ockuperat av en milisgrupp under åtta års tid, och då kunde församlingen inte verka.

Gerard Willemsen,
chef för internationella enheten