Bienvenu !
Gudstjänster och taxiresor i Brazzaville får mig efter knappt en vecka här spontant att tänka på medryckande musik, jubel och sång. De personer som jag har mött hittills har fått mig att känna mig välkommen. Jag blev inbjuden att spela med i en fotbollsmatch bara genom att småprata med en spelare på väg dit.
Vad skönt det är att känna sig inkluderad – som ny i ett land, på arbetsplatsen, i en församling eller i andra sammanhang. Det är ju så lätt att skapa utanförskap, medvetet eller omedvetet. Jag känner tacksamhet till kongoleserna för alla välkomnande ord och blickar och för överseendet med min än så länge stapplande franska! När vår dotter var i Indien som fyraåring sammanfattade hon sina intryck så här. ”Jag gillar Indien för Indien gillar mig.” Jag kan gå i god för att samma gäller mig och Kongo, även om vi bara precis har kommit.
Å andra sidan…
Dessa första intryck blandas också med hur tydligt vi ser orättvisor och maktmissbruk i vardagen här. Kongo är egentligen ett rikt land men den fräna lukten av brända sopor sticker i näsan. Många tillbringar dagen på trottoaren mitt i en tjock dimma av avgaser för att sälja något för att överleva. Samtidigt stänger polis eller militär plötsligt av vägen när en lång kortege rusar förbi – en makthavares dyra bilar och bepansrade militärfordon fullastade med soldater med automatvapen och med monterade kulsprutor.
Vardagsliv
Nere vid flodbanken eller i ödetomter odlas det flitigt.
Människor tar de chanser de ser att tjäna sitt levebröd. De saknar dock mycket av det som behövs för att utveckla en verksamhet:
- Elektricitet – Ytterst få har tillgång till el på landsbygden och även i stan är den inte att lita på. För vår del blir konsekvensen mest att vi får passa på att ladda mobiler och lampor när strömmen kommer tillbaka. För andra vars verksamhet bygger på tillgång till el är det värre – bagerier, restauranger och hotell. Vilka råvaror vågar man använda? Man går ju inte heller ut och äter på en restaurang som inte kan laga mat och bara serverar rumstempererad dryck.
- Vatten – Många saknar tillgång till rent vatten. Men våra nya grannar här i huvudstaden Brazzaville kan hämta upp vatten ur en brunn mot en årsavgift på ca 200 kr. De bär hem vattnet eller får hemleverans med skottkärra.
- Transport – Många vägar är svårframkomliga och tillgången till bensin är osäker. Köerna är långa till de bensinmackar som för stunden inte har stängt pga utebliven bränsleleverans. Vår kollega kom knappt till jobbet häromdagen när de minibussar som körde var överfulla. Biljettpriset hade dessutom mer än fördubblats från ena dagen till nästa.
Tacksamhet
Arbetet som vår systerkyrka utför tillsammans med oss ger samtidigt skäl att tro på att den värld som Gud vill att vi ska bygga tillsammans är möjlig. Pernilla och jag kommer under de kommande veckorna att ge glimtar från det arbete som vi tacksamt får vara delaktiga i.
