Kaffe också en slags uppståndelse

Två personer samtalar över var sin mugg med kaffe

När jag ser KK i mina att göra-listor handlar det om kyrkokonferens. Högst aktuell dessa dagar. I församlingen blir KK kyrkkaffe. I digitaliseringstider kyrkkaffe med Lasse Svensson, KKLS. För övrigt ett kyrkkaffe som uppskattas av många. Byt ut bokstäverna i mitten och du får KSSS, Kungliga svenska segelsällskapet. Där tror jag Lasse skulle passa, seglare som han är. Jag sällar mig gärna också dit men efter skärgårdspaddlingen i somras skulle det räcka med KKSS (kanotklubben Strömstararna). Tänk att det låg bara en bokstav bort. Gemensamt för alla förkortningar är dess hänvisning. Kyrkkaffet hänvisar till något riktigt åtråvärt för många. Kaffe, fika och gemenskap i ett. Tänk att en sån stor sak ryms i bara två bokstäver, KK. Inte sällan hör man att KK är det viktigaste i en församling. Eller som någon sa – det är tur att kyrkkaffet ligger så nära gudstjänsten så att några kommer. Kyrkokonferensen drar den med. I alla fall när man möts på plats, irl eller ”i köttet” som jag hört ungdomarna säga. Det låter nästan bibliskt, och mycket riktigt är det så när jag kollar upp. Nån slags kropp är med i uppståndelsen (1Kor15). Är inte det något av vad som händer nu? Vi får ses på riktigt igen! Tänk då en riktig kyrkokonferens. På riktiga kyrkokonferenser sitter jag och njuter av demokratins överläggningar. Samtidigt dras jag gärna till kaffet, sorlet och gemenskapen utanför. Jag dras till det kroppsliga. Kanske drömmer jag om en kroppens uppståndelse till och med. En riktig uppståndelse. Så kom ihåg – att när vi väl kan samlas – se då till att det finns kaffe så några kommer. Då ska vi stärkta av kaffetåren hissa segel och fortsätta kyrkans seglats in i framtiden.

Anders Jonåker