Klimatval 2026 – Karin Wiborns tal vid marschen

Equmeniakyrkan är en av organisationerna bakom Klimatval 2026 – klimatmarsch. En stark gemenskap som står upp för vår gemensamma framtid. Vi marscherar för klimatet, för den biologiska mångfalden och för en rättvis omställning. Kyrkoledare Karin Wiborn höll tal, och evangelist Lena Bergström var konferencier vid samlingen på Sergels torg.

Karins tal i sin helhet:

År 374 var det oroligt i Milano. Biskopen hade dött och på gatorna var det ett ruskigt tumult runt vem som skulle utses till nästa biskop. På sitt arbetsrum hörde landshövdingen, Ambrosius att det var stökigt på gatorna, och gick ut för att stilla oron och när han visade sig säger berättelsen att ett barn ropade ”Ambrosius är biskop” och så blev det. Trots att Ambrosius varken var prästvigd eller döpt, men det och en biskopsvigning löstes samma dag, den 7 december 374.  

Det är liksom en annan take på ”Kejsaren är naken”, ett barn visar vägen framåt, folket lyssnade på barnet som hade en lösning. En viktig del i att vi möts här idag är att ett barn satte sig ner och visade på experterna i klimatfrågan. Tack för det!  

Biskop Ambrosius tillskrivs en text som sånggruppen Fjedur gjorde en parafras på och som ofta ljuder inne i mig:  

Jorden ska brukas av alla tillsammans den känner inga rika bara fattiga som den föder.  

Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige, det är en den av hans eget som du ger tillbaka.  

Oikoumene var för grekerna under 300-talet, dvs ungefär samtidigt som biskop Ambrosius i Milano, en beteckning för den bebodda, civiliserade och den kända världen. Mer okända platser beskrevs som ”bortom oikoumene”.  

Från Oikoumene växte Ekumenik fram, som ett begrepp för kristet enhetsarbete och uttolkas oftast som hela den bebodda världen eller hushållet. Jag älskar bilden av hushåll och att hela världen hör samman. Jorden känner inga rika, bara fattiga som den föder….  

Oikos är ordet för hus och hem, du hittar det i ekologi och ekonomi som är förutsättningar för fred, rättvisa och gott samspel i det gemensamma hushållet.  

Ekologi handlar om husets samspel, husets mångfald och husets logiska samhörighet och hur vi är beroende av varandra för att skapa harmoni i det gemensamma hemmet.  

Ekonomi handlar på samma sätt om hur vi fördelar och förvaltar de resurser vi har – eller, i Ambrosius anda, alla är mottagare av med lika villkor.  

Den första och sista generationen 

FNs tidigare generalsekreterare Ban Ki Mon sa, i samband med de Agenda 2030 för hållbar utveckling, att ”vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna.” 

Hur vi fördelar och ansvarar för resurser och hur vi samspelar, lever fred är frågor som handlar om det gemensamma hemmet.  

Husets överlevnad och planetens framtid hänger samman.  

Vi kan få ordning på husets ekonomi, fördelning av resurser.  

Och vi måste få ordning på ekologin, samspelet med allt levande som är en del av hela den bebodda världen.  

Vi måste, för barnens skull.  

För pärlugglornas, ålarnas, älgarnas, myggens och gråsuggornas skull. För lavar och mossor, för glaciärer och skogar, för hemmet i stad och land och för fred i ett globalt hem där mångfald berikar.  

För mig som troende är det att leva det jag tror på. När Gud skapade såg han att allt var gott.  

Därför vill jag leva för en värld där allt levande, allt skapat är del av det gemensamma globala hemmet. Hur det än är hör vi samman i beroende av varandra. 

Låt oss lyssna på experter, leva hållbart och trovärdigt och verka för ett klimatval 2026 med ansvar för hela den bebodda världen. 

Tack! 

Karin Wiborn , 2026-04-16

• Dela