Kyrkoledarval på väg mot landning

Här följer ett samtal med kyrkostyrelsens ordförande Kerstin Enlund och Johan Quist som varit ordförande i den beredningsgrupp som ansvarat för att leda processen kring kyrkoledarvalet. Kyrkostyrelsen har föreslagit Karin Wiborn som kyrkoledare och Niklas Piensoho som biträdande kyrkoledare. Det är kyrkokonferensen i augusti som säger ja eller nej till förslagen.

Hur ser ni tillbaka på processen?
Kerstin: Vi inledde arbetet i kyrkostyrelsen redan i oktober 2022, så det har varit en lång och omfattande process. Det har varit roligt att arbeta med frågan i styrelsen och jag tycker att vi som styrelse har kommit samman bra i detta. Vi talar ofta om att det finns en bredd i vår kyrka och den finns också i styrelsen. Men vi har försökt att navigera klokt i detta tillsammans.

Johan: I perioder har det varit betungande med den stora arbetsbördan och det stora ansvaret vi har burit. Men det jag tydligast tar med mig är alla som hört av sig och sagt att vi finns i deras böner. Vi har verkligen känt oss burna i detta.


Nu i efterhand, finns det något ni skulle ha gjort annorlunda?

Kerstin: Många har haft synpunkter på det här med på frågan om öppna och dolda kandidater. Det får följa med till utvärderingen. En möjlighet är att vända tillbaka och spegla hur det ser ut i många andra liknande processer, det vill säga locket på hela vägen. Alla tycks överens om att det fanns ett önskemål om transparens när vi gick in i arbetet. Kanske skulle vi ha krävt en öppenhet av alla kandidater redan från början? Men då hade vi kanske inte haft de här två kandidaterna som förslag. Låt oss fortsätta samtala om hur vi vill ha det framåt.

Johan: Det är självklart att det alltid finns saker som blir mer eller mindre bra. Jag är dock glad över att vi klarat av att hålla vår linje över tid. Sådant vi kommunicerat upplever jag att vi också följt. Men en sak som jag vill ta med i en utvärdering är församlingarnas röster. Många har säkert noterat att det funnits en opinionsbildning driven av pastorer i samfundet. Det där var lite nytt och oväntat för mig. Vår tradition säger ju att det är församlingarna som uttalar sig om kravprofil, föreslår namn och slutligen väljer på konferensen. Vilka blir en stor grupp av pastorer i det sammanhanget? Det vill jag prata mer om.

Vilken respons upplever ni att förslagen fått?
Johan: Många är positiva och uttrycker en förväntan framåt. Det är inte minst bredden i förslaget som betonas. Men det finns också en oro som vi givetvis får hantera tillsammans. Det är framförallt Niklas, som kommer utifrån och funnits i en annan tradition, som får en del höjda ögonbryn. Men vi vill betona att en stor majoritet av de församlingar som lämnade förslag på namn under processen hade antingen Karin eller Niklas bland sina kandidater.

Kerstin: Det finns också en del frågetecken kring det här med delat och gemensamt ledarskap. Det utgår från att både Karin och Niklas uttalat sig positivt om att gå sida vid sida. Ett gemensamt ledarskap är något vi i kyrkostyrelsen ser positivt på och det ligger i linje med hur det varit under Lasses tid. Redan från Equmeniakyrkans bildande har ett gemensamt ledarskap varit ett förhållningssätt. Om kyrkan vill gå fullt ut mot ett delat ledarskap så krävs det stadgeändringar, vilket alltid vilar i händerna på konferensen. När vi möts till kyrkokonferens i augusti, så väljer vi en kyrkoledare och en biträdande kyrkoledare.

Johan: Vid samtalstorget i början av konferensen blir det tillfälle att ställa frågor till Karin och Niklas. Vi hoppas att många tar tillfället till frågor och kortare samtal.

Kerstin: Under juli månad kommer Karin och Niklas få svara på ett antal frågor som vi förstår att många vill ha svar på. Det rör allt i från kyrkosyn, dopsyn, ledarskap, hbtq, Equmeniakyrkans teologiska grund med mera. Svaren kommer du att hitta här på webben.