Land grabbing – vad är det?
Publicerat 16 juni, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 16 juni, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
En intressant beskrivning om ett ökande problem i utvecklingsländerna –
Jordbruksmark i fattiga länder leasas i allt högra grad ut till utländska företag och regeringar. Forskning pekar på att detta inte främjar livsmedelssäkerhet i utvecklingsländer.
Att utländska investerare lägger beslag på jordbruksmark i fattiga länder, s.k. land grabbing, är mer omfattande än vad tidigare siffror pekat på, visar ny forskning. International Land Coalition beräknar att nästan 80 miljoner hektar jordbruksmark har varit föremål för förhandlingar med utländska investerare mellan 2001-2011. Mer än hälften av denna mark återfinns i Afrika. Detta motsvarar en yta större än Englands, Frankrikes, Tysklands och Italiens jordbruksmark tillsammans. Förra året uppskattade Världsbanken att det rörde sig om 57 miljoner hektar.
Mer än en tiondel av södra Sudans jordbruksmark har leasats ut det här året – redan innan landet formellt blivit självständigt. Och i Senegal har det enligt organisationen GRAIN funnits förslag som skulle möjliggöra för företag från Saudiarabien att ta över 70 procent av marken för risodlingar.
När leasing av mark introducerades lovades de fattiga länderna fler jobb, ny teknologi, bättre infrastruktur och ökade skatteintäkter. Men dessa löften har inte infriats. Istället har de utländska investerarna skapat isolerade öar för sig själva, avskurna från den kringliggande fattiga landsbygden. Investerarna får skattelättnader, och leasingavgifterna är ofta extremt låga. Kontrakten är ofta hemliga och tar inte hänsyn till traditionell rätt att bruka marken.
Institute of Development Studies vid Oxfords universitet ordnade nyligen en konferens kring land grabbing, där man hade undersökt 100 olika markaffärer. FN:s specialrapportör kring rätten till mat, Olivier de Schutter, som deltog i konferensen, underströk att den här typen av kommersiellt jordbruk inte främjar livsmedelssäkerheten i fattiga länder.
”Att överlåta mark till investerare kommer att resultera i ett slags industriellt jordbruk som kommer att ha mycket sämre effekt för fattigdomsbekämpning jämfört med om tillgång till mark och vatten förbättrades för lokala jordbrukssamhällen”, sa han.
Karin Gregow – Forum Syd
>> Läs artikeln ”When others are grabbing their land” i The Economist:
http://www.economist.com/node/18648855
Els-Marie Carlbäcker
