Längta hem och komma bort – om att vara missionärsbarn

Längta hem och Komma bort är titlarna på två självbiografiska skildringar av författaren Lennart Hagerfors.  Gunnar Hyllienmark och Sigfrid Södergren har också skildrat tillvaron som missionärsbarn.

Det är inte tu tal om att Missionsförbundet hade rätt tuffa villkor under 1900-talets första hälft för sina anställda missionärer inklusive dess familjer. Många familjer splittrades på så sätt – barnen vistades hemma i Sverige eller på skolinternat och föräldrarna var miltals från sina barn. Många missionärsbarn besöker Svenska Missionskyrkans arkiv på Tegnérgatan för att spåra minnen, återfinna barndomskamrater, hitta fotografier. Inte minst för att läsa i missionsstationernas dagböcker, läsa om vad mamma och pappa gjorde när man själv var på skolinternat eller hemma i Sverige.  Minnen kan vara smärtsamma, men på olika sätt kan man som vuxen behöva närma sig, försonas med  och bearbeta sina barndomsminnen. Nu är arkivet för Missionärsbarnens hem – Skolhemmen på Lidingö ordnat och förtecknat, vilket kan underlätta fortsatta efterforskningar för missionärsbarn och andra intresserade.  Under våren kommer även arkiven för Svenska skolorna  i Pointe-Noire och  i Japan att bli tillgängliga.

Forska vidare: Skolhemmen Drott, Granås, Palmaergården, Lidingö, finns på Riksarkivet, Arninge.

Läs mer: Hagerfors, Lennart Längta hem, 2003, Komma bort 2009, Södergren, Sigfrid Solspår, 1966
Hyllienmark, Gunnar Hemmen som blev mig givna,  2003.

Katarina Thurell

• Dela