Leve kroppen!
För 10 året arrangerade Brobygge – Dialog med Livet Midsommardialog på Sjöviks folkhögskola. Syftet är dels att erbjuda ett drogfritt midsommarfirande och dels att vara en mötesplats för 12-stegsandlighet och kristen tro. Årets tema var Leve kroppen! och tog upp frågan om kroppens andlighet genom föreläsning, workshops, gudstjänst och samtal.
Publicerat 24 juni, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 24 juni, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
För 10 året arrangerade Brobygge – Dialog med Livet Midsommardialog på Sjöviks folkhögskola. Syftet är dels att erbjuda ett drogfritt midsommarfirande och dels att vara en mötesplats för 12-stegsandlighet och kristen tro. Årets tema var Leve kroppen! och tog upp frågan om kroppens andlighet genom föreläsning, workshops, gudstjänst och samtal.
Pastor Petra Jonsson föreläste på ett mycket personligt sätt om att leva med ett fysiskt funktionshinder som påverkar hennes rörelseförmåga. Hon hade kommit fram till att hennes funktionshinder var en gåva. En sådan insikt är förstås varken självklart eller lättköpt men Petra kunde utöver svårigheter också se möjligheter i det som för de flesta av oss framstår som ett renodlat problem.
Dansaren och danspedagogen Anette Sundell-Liljedahl medverkade både i seminarium och gudstjänst. Det är svårt att tänka sig en mer kroppslig konstart och i vår tämligen intellektuella gudstjänstkultur blir dansen något som kontrasterar, särskilt när den framförs som soloinslag. Det låter motsägelsefullt men jag tror att vi behöver mer reflexion, innan vi riktigt kan ta till oss den i gudstjänsten.
Jag deltog i två workshops: Bibliodrama och målning. I den förstnämnda fick vi på ett kroppsligt sätt gå in i en bibelberättelse. Dels gör det alltid något med mig när jag läser Bibeln tillsammans med andra och får höra andra tolkningar än min egen. Dels blir det något nytt och annorlunda när kroppen involveras om än aldrig så enkelt. Jag gick in i rollen som präst inför vilken en spetälsk som Jesus helat vittnade och ville ge sitt offer. Min hållning var skeptisk och jag insåg att det nog hade legat nära tillhands för mig om jag varit i den situationen.
Till syvende og sidst är det förstås de personliga mötena som betyder mest när man samlas till en konferens av det här slaget. Jag medger att det för mig denna gång handlade mer om återseendets glädje och fördjupning än nya bekantskaper, men det har också sin tid. Flera goda samtal om tron och livet blev det vid måltiderna. Midsommardialoger helt enkelt!
Per Westblom
