Marina och Anja i Sibirien – hur gick det sen?

2014 berättade vi om Marina Longortova och Anja Togacheva, som bor i en liten chantisk by i norra Sibirien. De gick då en bibelskola för minoritetsfolk som Equmeniakyrkan har gett stöd till. Hur gick det sen för Marina och Anja?

Läs första berättelsen

I augusti hade bibelskolan sin sista samling och deltagarna fick sina diplom. Men det är inte diplomen som är viktiga. Under skolans gång har deltagarna, som kommer från fem olika folk, vuxit i sin ofta ganska unga tro. De har också lärt sig att förhålla sig till sina egna kulturer och traditionella trosföreställningar.

”Nu förstår jag att jag inte behöver kämpa emot mitt folks traditioner”, säger en marisk deltagare, ”utan det handlar bara om evangelium. Till och med i Bibeln använder sig Gud av människors traditioner. Tack för denna skola!”

Den sista samlingen skedde i Jamal, regionen där Anja och Marina bor. En helg var det en samling i ett sommarviste dit många kristna chanti kom. Gudstjänsterna firades i en tältkåta, som Equmeniakyrkan har varit med och finansierat. ”Vi behöver den, för att kunna finnas nära renskötarna”, säger pastor Anatoli från moderförsamlingen i staden Salechard.

En kvinna som leder en grupp i en annan isolerad by undrade när nästa skola startar. ”Jag vet för lite, man hör allt möjligt, men vad som är rätt och fel är svårt att veta” säger hon. Redan har sju chanti hört av sig och sagt att de vill gå i nästa bibelskola. Så sprider sig evangeliet bland de många små grupperna i det arktiska Sibirien.

Vad hände då med Anja och Marina?

Marina jobbar precis som tidigare på Arbetsförmedlingen i Jamal men har fått en idé om att öppna ett hem för funktionshindrade barn. Och Anja är dessvärre fortfarande arbetslös konditor. Men båda är tacksamma för den utbildning de fick. Nu är de bättre rustade för sitt arbete i Guds rike, där de söker konkreta vägar att tjäna både Gud och sitt folk.

Text: Gerard Willemsen

Fler berättelser

• Dela