Möten med människor – människor med makt
Publicerat 26 september, 2013
Observera
Denna text publicerades första gången den 26 september, 2013. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Som ett blankt papper. Så kände jag mig igår. Men efter en första dag med presentationer och förhandlingar känner jag mig varmare i kläderna. Kavajen känns lite skönare och dokumenten lite mer förståeliga. De formella ramar som Linnéa beskrev i gårdagens blogginlägg är nu inte längre så okända. Det enda nya är att talartiden förkortats på grund av att många vill få fram sina statements: på förmiddagen hade vi 83 inlägg på 90 sekunder var. Därtill är engelska med rysk brytning något som kräver stor koncentration. Men trots tempo och språkväxlingar är det mesta både kärnfullt och intressant. Jag har bara en enda invändning mot allt: var är alla kaffepauser? Vore detta kyrkokonferensen hade jag varit inne på min femte kopp – minst! – nu får jag nöja mig med frukostkaffe och huvudvärk på eftermiddagen…
Det är lätt att få för sig att en stor och viktig konferens som denna är fylld av stora och viktiga människor som inte vill eller får prata med en vanlig tjugofemårig lärarstudent från Equmeniakyrkan i Sverige. Så fel man kan ha! Det som slår mig mest här är faktiskt inte alla stora titlar och maktpositioner som konferensdeltagarna innehar utan snarare den stora värdighet, välvilja och vänlighet som möter både mig och Linnéa här på plats. Många visitkortsbyten blir det, alla i sällskap med intressanta möten.
Igår slog jag följe till en middag med en man från Egypten som precis startat en organisation för religionsfrihet. Vi pratade om hur Guds ledning faktiskt kan ge oss möjligheter och möten vi inte skulle lyckas skapa oss för egen maskin. Denna morgon var vi på en frukost om kvinnlig makt, pengar och politik. Innan frukosten börjat hade jag suttit och småpratat med en minister från Moldavien om kvinnors utsatthet och efter frukosten fastnade jag i ett oerhört intressant samtal med en kvinna från slovenska OSCE. Hon var djupt berörd av Equmeniakyrkans berättelse: hur fantastiskt är det inte att tre samfund väljer att se förbi olikheter och samarbeta i en ny gemensam kyrka?
Ja, mänskligheten hos både ambassadörer, officiella delegater och representanter från NGOs är precis så påtaglig. Och den goda stämningen gör det enkelt att både trivas och lära sig mer. Det som igår var ett blankt papper är nu ett papper fyllt av intryck, möten, visitkort, berättelser och engelska med rysk brytning.
/Linnea Gullholmer
