På besök hos självhjälpsgrupper i Indien

Publicerat 
Självhjälpsgruppen i byn Bhokangaon,. Foto: Stefan Emilsson

I byn Garada, i närheten av staden Kannad i västra Indien, är det ingen tvekan om att kvinnorna i självhjälpsgruppen har roligt när de träffas. Det har de även när vi träffar dem. Berättelserna kommer en efter en: – Förut vågade jag inte tala inför folk men nu gör jag det. – Förut kunde jag inte resa, men det kan jag nu. – Förut böjde jag mitt huvud och täckte över det när jag träffade någon på gatan men nu går jag rakryggad och barhuvad utan att skämmas. – Förut sade jag ”min herre” när jag skulle tilltala min man, nu ser jag honom som en jämlike. – Förut gick jag aldrig utanför huset men nu har jag varit på kurs i tio dagar i Aurangabad.
I nästa by vi besöker som heter Bhokangaon får vi höra liknande berättelser. De har också varit på kurs i Aurangabad, hela gruppen. Jag frågar hur det var, med tanke på att de några månader tidigare knappt hade lämnat sina hem. – Det var de bästa dagarna i vårt liv, säger de allihop och det lyser i deras ögon och de skrattar. Vi fick lära oss saker som vi har nytta av, kursledarna var trevliga och behandlade oss med respekt och vi blev serverade te och mat tre gånger om dagen, vi behövde inte arbeta alls!
Det är Equmeniakyrkans samarbetspartner Covenant Social Service* som arbetar med att organisera kvinnorna, som är daliter. Daliterna är de som förr kallades kastlösa. Formellt har de numera samma rättigheter som alla andra, men diskrimineringen är fortfarande mycket omfattande. I byarna lever de i egna områden, många människor vill inte ha med dem att göra och lägst status av alla har kvinnorna.
Metoden innebär att självhjälpsgrupper med ett tiotal kvinnor per grupp bildas i varje by. Förutom att de sparar tillsammans får de utbildning i frågor som rättigheter, ledarskap, våld i hemmet, jämställdhet, bokföring och mycket annat. I projektet ingår också att de ska få kunskap om olika bidrag och utbildningar som finns att söka hos myndigheterna, samt stöd i att göra sådana ansökningar. Flera av grupperna har även tagit banklån, som medlemmarna har investerat i olika inkomstgenererande verksamheter. De har också börjat ställa krav till byledningarna på olika förbättringar i byarna.
Under 2018 bildades 20 självhjälpsgrupper och CSS planerar starta upp lika många till under 2019. En del av kvinnornas makar var negativa i början, men så småningom har de ändrat attityd när de sett hur mycket gruppen betyder för kvinnorna och i förlängningen för hela familjen.
Visst är ett av många positiva resultat av projektet att kvinnorna får ökade kunskaper och större möjlighet till inkomster, men det som gör absolut starkast intryck på mig är den inre resa de har gjort. Från ett liv innanför hemmets väggar utan att våga tilltala andra, till att gå till byledningen och begära att en gata får cementbeläggning, till att åka på kurs i tio dagar i stan, till ett systerskap där man ställer upp för varandra och har roligt tillsammans… det är starkare än vad som går att återge med ord.

*Hindustani Covenant Church’s sociala arbete

Maria Brunander

Självhjälpsgruppen i byn Garada. Foto: Stefan Emilsson