För Gud är inget omöjligt
Jesus säger i en av söndagens texter att även om något är omöjligt för människor så är det möjligt för Gud. Jag (Pernilla) försöker tänka på det när det känns svårt med kommunikationen mellan mig och kongoleserna och när verkligheten jag möter känns övermäktig.
Gropen
Franska är inte ett språk jag haft anledning att använda i arbetet tidigare och den kongolesiska varianten är ofta svår för mig att förstå. Det blir många missförstånd och en del blir irriterade när jag frågar på nytt kring något de just förklarat. Vi pratade med de andra som bor på vår tomt om att vi inte vill gräva ner våra sopor och dagen efter visade trädgårdsmästaren att han grävt en stor grop åt våra sopor intill vårt hus. Troligtvis hade vi missat någon negation.
Chockerande fattigdom
Jag har börjat arbeta på barnhemmet som den kongolesiska kyrkan driver. Hemmet är för barn som bott på gatan, varit utsatta för övergrepp eller flytt från omkringliggande länder. Jag arbetade med liknande program i Guatemala för 35 år sedan och jag blev chockad över hur mycket lägre standarden är här. Maten lagas över öppen eld på cementgolv, det saknas lekmaterial (förutom ett hopprep) och sedan jag började där har det varken funnits vatten eller el. Pengarna till mat är nästan slut så nu äter barnen det som finns i skafferiet och i frysen. Menyn är därför spaghetti till frukost, kyckling och maniok till lunch och risgrynsgröt på kvällen. Hur den frysta kycklingen håller sig utan el är en gåta men ingen verkar sjuk. Vissa av barnen har bott där i nio år. Det som är positivt är att alla barnen går i skolan.
Jag får hjälp
Mike är en kille på 14 år som inte kan bo kvar hemma och som är ambitiös vad gäller skolan. Han blev entusiastisk över mitt Duolingoprogram i mobilen och pluggade engelska tills batteriet tog slut. På bilden äter han kokt spagetti med salt till frukost. Han följde med mig när jag skulle handla på den stora marknaden efter jobbet. Jag tyckte det var läskigt att gå där själv och Mike tog uppdraget på största allvar. Han guidade mig in i myllret av människor, förbi högar med tjocka vita krälande larver för några kronor per strut och mycket annat, tills vi kom till stånden med frukt. Jag insåg att en tia hade räckt till minst en banan åt varje barn.
Läsövningar
En av flickorna heter Miriam och hon är 15 år. Hon har håret uppsatt i massor av tofsar. Hon kom till barnhemmet i september och går i första klass på den närliggande skolan. Hennes modersmål är lingala men i skolan är undervisningen på franska. Jag erbjöd henne hjälp med läxorna och insåg att det var alldeles för hög nivå på uppgifterna från skolan eftersom hon inte kunde bokstäverna. Vi kämpade en lång stund med att skriva enkla stavelser men även det var svårt. Samtidigt greppade de yngre barnen snabbt hur de skulle göra och svarade i hennes ställe. Franska är dessutom ett besvärligt språk eftersom många bokstäver inte uttalas. Miriam sken upp när hon trodde att hon hade läst ordet för vatten när hon läst ”lo” och jag blev tvungen att berätta att vatten skrivs ”l’eau”.
Efter några dagas tragglande med bokstäverna ville Miriam inte ha mer hjälp och jag kände mig otillräcklig. Jag känner ett lika stort behov av Guds vägledning här som när jag arbetade inom socialtjänsten i Sverige. När jag utmanas försöker jag påminna mig om att Gud som gör det omöjliga möjligt finns vid min sida.
Hälsningar, Pernilla Franklin
