På väg från Mynttorget mot fastan

Inaktivitet är också aktivitet. Så stod det på en av många skyltar i det långa tåget av människor som gick från Mynttorget vid den senaste nationella klimatskolstrejken. Jag tror jag förstår vad plakatförfattarna menar – att inte engagera sig, att undlåta att göra något för att hejda klimatförändringarna, det är också ett ställningstagande. Det är en aktivitet som förstör. Vi är inne i ett så allvarligt skede när det gäller klimatförändringarna att alla med någon form av makt måste agera, prioritera mycket aktivare.

Framme vid Medborgarplatsen hör vi allvarliga ord hör av ungdomarna från scenen. Mycket allvarliga. Jag undrar om jag alls borde gått dit en dag då krafterna tryter och jag egentligen inte orkar. Inte kan tänka på att vara mer aktiv, inte orkar höra att jag borde göra mer. Men orden sägs i ett sammanhang. Det är märkligt hur krävande ord som sägs i en större gemenskap kan ge känslan också hos den tröttaste: tillsammans kan vi. Och hur mycket hopp – och rentav glädje – man kan känna av att få följa en ström av andra som kan och vill och hoppas.

Det närmar sig fastetid. På söndag är det fastlagssöndag, nästa onsdag askonsdag, inledningen till 40 dagars fastetid som förberedelse inför påsken. Vi inser i vår kultur och våra kyrkor allt mer värdet av den här perioden. Så också i Equmeniakyrkan. Vi uppmuntrar nu varandra att under fastetiden fördjupa det temaår vi är inne i – till jordens yttersta gräns. I gemenskap med andra bjuds vi in att under fastan avstå något för klimatets skull, för att få tid till bibelläsning eller för internationell mission skull. Det finns mycket resurser, texter, böner och berättelser till de tre respektive spåren på  https://equmeniakyrkan.se/tro/fastan/. Det kommer också ut allt mer andaktsböcker att använda som en hjälp i fastan. För egen del kommer jag liksom förra året uppmärksamma klimatet igen i mina böner och min självrannsakan. http://klimatfasta.nu/om-klimatfastan/

Men i fastetid är inte det viktigaste redskapen och aktiviteterna. Det finns ytterligare en vishet i orden ”inaktivitet är också aktivitet”. Att stanna upp, avstå och skala ner har ett värde i sig själv.  Fastetiden inbjuder till att leva i en av den kristna trons största paradoxer: Å ena sidan: vi har ett ansvar, vi kan inte avstå från att agera eller reagera när människor eller skapelsen utsätts för orättvisor eller skadas. Evangeliet utmanar oss att ständigt öva oss i medmänsklighet. Fastetiden vill hjälpa oss att uppmärksamma och be över orättvisor. Men, å andra sidan: evangeliet utmanar oss också ständigt genom att påminna om att det inte är vad vi gör som ger oss vårt värde. Det är inte bara ok utan nödvändigt att regelbundet göra ingenting. Hitta vilan i att det är Gud som bär. Att det är Jesus som kan förlåta och hela. Och att den heliga Anden trotsigt bär hoppet åt oss också i de omöjligaste lägen.

På något märkligt sätt är inaktivetet och aktivitet två sidor av samma heliga mynt. Två delar av vad det är att vara Jesus lärjunge. Två uttryckssätt för bön. Båda lika viktiga. Också i kampen mot klimatförändringarna.

Den senaste månaden har jag haft förmånen att vara med om tre högtidsgudstjänster. Forumkyrkan i Nacka återinvigdes efter att samverkansavtalet med Svenska Kyrkan i Nacka fördjupats ytterligare. Församlingarna kommer fortsatt, med stark ömsesidig omsorg, finnas i samma kyrka för att dela evangeliet med människor i närheten, nu med Svenska Kyrkan som fastighetsägare. Sankt Peters kyrka har under lång tid omsorgsfullt renoverat sin kyrksal och orgel, nu har dessa återinvigts. Och så i söndags, installationsgudstjänst i Älvsjö där vi bad för och välkomnade församlingsföreståndare Ulf Bergsviker. Alla dessa tre gudstjänster hade en tydlig sak gemensamt. Jag tror det var en hemlig vink och hälsning till mig från Gud själv inför fastetiden. I alla tre gudstjänsterna sjöng de underbara församlingskörerna en av mina absoluta favoritsånger: Rutters ”Rejoice” – en sång så fylld av glädje att jag aldrig kan värja mig.

Fulladdad med lovsång, påmind om att livet har så mycket underbart att bjuda och att Gud är ständigt närvarande och vill väcka vår glädje – så är jag bättre förberedd att ta mig an det livets kärvhet fastan uppmärksammar. Jag har så lätt att hoppa över lovsången – men det har inte Gud.

Jenny Dobers, regional kyrkoledare

Fotnot – Klimatet under året

Många av våra församlingar fördjupar sig under den kommande tiden genom föreläsningar, gudstjänster, bön och samtal i frågan om vad klimatförändringarna innebär för oss som kristna.

Bilda tar just nu fram ett samtalsmaterial till Peter Halldorfs bok ”Därför sörjer jorden” – håll utkik efter det. Andreaskyrkan bjuder tillsammans med Bilda in till en seminariehelg om boken https://www.bilda.nu/arr/1041182/darfor-sorjer-jorden-en-helg-med-peter-halldorf-om-hopp-och-ansvar-i-klimatforandringarnas-tid-422973

Höstupptaktens medarbetardag liksom Vetekornsdagarna https://equmeniakyrkan.se/kalender/vetekornsdagar/ kommer beröra temat.