Personporträtt Axel Andersson

Här berättar Rune W Dahlén om Axel Andersson:

Axel Andersson är en av de mest kraftfulla missionsföreståndare som Missionskyrkan haft. En stark ledare. Djupt engagerad i sociala och diakonala frågor. Utomordentlig organisatör. Politiskt intresserad. Aktiv sammanträdesmänniska. Flitig författare till böcker och artiklar. God pedagog och ivrig att starta skolor, studentföreningar och studenthem.

Axel föddes på en liten gård i norra Skåne 1879 och kom till tro på ett friluftsmöte i Sösdala som 18-åring. Efter studier på Missionsskolan tog han studentexamen som den förste någonsin från Missionsskolan. Så småningom läste han vidare i både Genève, London och Lund och tog en fil lic-examen. Han var SMU:s första sekreterare 1912-15, inre missionens sekreterare 1918-30 och missionsföreståndare 1930-44.

Ibland var han nog lite för hård i nyporna, inte minst när det gäller den framväxande pingstväckelsen. Han ville staka ut en framkomlig väg mellan den stagnerade Svenska kyrkan och den extatiska Pingströrelsen, men i sin kritik kom han att skjuta över målet. Samtidigt kom han själv att få många kritiker, och inför valet till missionsföreståndare 1930 böljade en väldig debatt i svensk kristenhet.

Som pensionär bosatte sig Axel och hans hustru Elfrida på Tostarp där han 1939 öppnat flyktinghem. Under de sista åren av sitt liv reste han land och rike kring för att hålla bibelföredrag om Uppenbarelseboken och Jesu tillkommelse. Det berättas att han varje morgon gick ut på kökstrappan och såg ner över Finjasjön med ord om att kom Jesus tillbaka denna dag ville han vara redo att ta emot honom.

Rune W Dahlén

Forska vidare: Axel Anderssons personarkiv som förvaras på Riksarkivet, klicka på länken.

 Läs mer: Dahlén, Rune W Axel Andersson – Missionsförbundets räddare?, En historia berättas – om missionsförbundare, 2004, Eeg-Olofsson, Ansgar, Axel Andersson Siare och vägvisare, 1977

• Dela