Psaltaren 36 – Tredje söndagen efter trettondagen 

Den här psalmen passar bra att läsa utomhus, kanske kan du gå ut just nu och ställa dig under himlen? Föreställ dig de rymder som öppnar sig ovanför dig. Det som inte går att mäta, inte kan omfamnas av tanken. Så stora tal, sådana hisnande liknelser måste till för att tala om Guds nåd och trofasthet. Livet är en gåva, det strömmar ur en evig källa. 

Rättfärdigheten och rättvisan hos Gud beskrivs med jordnära bilder och sträcker sig högst upp och längst ner på jorden. Den omfattar allt levande. Psalmen sjunger om en Gud som hjälper både människor och djur. Vi påminns om hur Gud efter syndafloden sluter ett förbund, inte bara med människorna utan med alla levande varelser (1 Mos 9:8–10). 

Som små fågelungar får vi alla skynda in under Guds vida vingar. Vilken bild av Guds omsorg! Samma omsorg kommer till uttryck i det överflöd och den mångfald som skapelsen rymmer. Från det minsta till det största, hela skapelsen hör samman och är ett myllrande mirakel av liv. I den glädje som strömmar från Gud finns också det som stillar vår största och innersta längtan. Människan är kallad att leva i förundran och tacksamhet över allt som Gud skapat. Gud lade sitt eget öga i människans hjärta. Ja, så beskrivs vår förmåga att se storheten i Guds verk (Jesus Syraks vishet 17:8). 

Men allt är ju inte harmoni och fantastiskt i skapelsen. Alla djur och människor får inte hjälp. Orättvisorna är stora i vår värld och kriserna liksom staplar sig på hög. Skapelsen exploateras på ett sätt som hotar livsmiljön för många. Klimatnödläget utmanar vår civilisation. Om vi läser hela psalm 36 ser vi att sammanhanget ger en mörkare beskrivning av verkligheten. Det handlar om ogärningsmän som tänker ut onda planer, om följden av att inte hysa någon fruktan för Gud. Det visar sig att människans hjärta är i fara. Hon kan välja en väg som inte släcker hennes törst, hon kan förblindas av girighet. Människan kan vända sig bort från rättvisan och glömma sin medmänniska. Psalmen vill försäkra oss om Guds godhet, trots människors svek och ondska. Den påminner oss om möjligheten att vända om och finna livets källa. Guds nåd väntar oss med välkomnande vida vingar, och Guds rättvisa fortsätter att kalla oss till ansvar för varandra. Det hör ihop. 

Lena Bergström

Skriven av Lena Bergström.