Hur finner vi riktningen i en tid som vår, hur hittar vi hem? Kanske kan psalmen ge oss hjälp på vägen. Frågor att ta på allvar handlar om vem vi ser upp till och vem som får oss att jubla. Finns det någon vi böjer våra knän för i ödmjuk förundran?
Psalmens gudsbild utgår från själva fundamentet för våra liv här och nu: den värld där vi lever, allt som finns i den. Det finns en Gud som är utgångspunkten för himmel och jord, utan vilken inget finns till av allt som är till. Denna Gud är förunderlig, stark, väldig och god. Rättfärdig, nådig och trofast. Här är en hörnsten och ett lod, som hjälper oss att bygga våra liv på rätt och sanning. När vägar med skylten ”snabbt och billigt” lockar oss behöver vi återvända till djupet av Guds kärlek som inte väjer för det som kostar mer.
Gud vänder sitt ansikte till oss. Det finns ett ansikte som vi kan spegla oss i för att få syn på vad som är väsentligt, gott och sant. Det går liksom att få syn på livet, så som Johannes skriver i sitt första brev. Livet blev synligt! Ja, det är Jesus Kristus han syftar på. Johannes och hans vänner fick se hur Jesus strålade av ljus, de fick vandra med Jesus genom såväl jubel som mörker. De fick möta den godhet som stod kvar med dem också när de själva inte orkade leva upp till idealen. Nåd och trofasthet.
Psalm 89 hör ihop med evangeliernas berättelse om hur Jesus förhärligas inför lärjungarnas ögon på berget. Hans ansikte strålar av ljus. Bergen Tabor och Hermon omnämns båda som det berg där detta ägde rum. Själva bergen jublar över Guds närvaro. Människor i många kulturer och troligen i alla tider har på ett särskilt sätt förknippat berg med Guds närvaro. Berg ger överblick och utsikt. Proportionerna blir rimligare, vi blir mindre och världen större. Det öppnar för insikten att världen inte tillhör oss. Men det finns ingen självklarhet i den slutsatsen. Ofta har härskare sett ut över vidderna och tänkt: “Allt detta ska bli mitt!” Lusten att erövra, att lägga detta under sig, har alltför ofta vunnit över ödmjukheten.
När Jesus står på förklaringens berg strålar hans ansikte av ljus. Kan du minnas hur det är att se in i ett ljust ansikte? Någon som möter dig med vänlig, öppen blick? Välsignelsen som rör vid ditt hjärta i ett sådant möte. Att spegla oss i det ljusa ansiktet är en andlig övning för livets alla dagar. Att läsa evangeliernas berättelser om Jesus kan vara en spegel som kan säga något också om vilka vi är. Vad det är att vara människa, älskad och skapad att återspegla Guds kärleks ljus i världen. En kallelse för var och en av oss, i vår tid.
