Det är få saker som verkar trigga igång så mycket tyckanden i människor som när man kommer in på samtal om små barn och barnuppfostran. Och det är sällan jag har känt mig så otillräcklig som under de där första omvälvande småbarnsåren. Förutom det faktum att hela livet förändrades, hormonerna rusade och sömnbristen var konstant skulle jag också parera det enorma havet av tyckanden och förväntningar som lades över mig, både från mig själv och från andra. Var jag en dålig förälder om jag inte ammade? Är det skadligt att ha på Babblarna på skärmen? Är det okej att vilja skola in tidigt på förskola? Även om jag innerst inne visste att jag var tillräcklig sa rösterna utifrån något annat och fick mig att ifrågasätta mig själv, mina känslor och beslut. Min identitet.
Psalmisten adresserar upplevelsen av att vara ansatt och frågan hur länge han ska orka ligger i luften. Det går nästan att ta på smärtan han känner och jag tror att vi alla någon gång hamnar just där. Kanske på grund av yttre faktorer som andra utsätter oss för: förtal, utanförskap, förföljelse, hat. Situationer vi själva inte kan förändra. Andra gånger handlar det mer om egna hjärnspöken. Känslan av att behöva leva upp till ideal och krav som vi har lagt på oss själva. Föräldraledigheten var för mig en period då detta blev tydligt, men jag känner igen mönstret på flera andra områden i mitt liv. Gör jag tillräckligt på jobbet? Borde jag prestera mer? Gå ner i vikt, träna mer, vara bättre? Listan på områden där jag är obarmhärtig i kritiken mot mig själv – och ibland andra – kan göras lång, och kanske kämpar vi alla med våra ömma punkter och stunder då vi upplever oss ansatta. Ifrågasätter oss själva. Tvivlar på vår identitet, våra känslor och beslut. Hur länge ska man orka?
I de stunderna, stora som små, får vi likt psalmisten hämta styrka i orden: Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Det finns en famn att falla i oavsett hur mycket det stormar runt omkring eller inuti. Det finns en plats där du kan få rota din sanna identitet, där du kan stå trygg och hämta kraft för varje ny dag. Hos Gud, han som är klippan som bär ditt liv, finns sanningen om vem du är. Låt inte alla andra röster få ta över i ditt liv utan lyssna till den röst som viskar: ”Kom. Du är mitt älskade barn. Du är inte övergiven. Jag går vid din sida.”
